Spänn därför bältet om livet och var vakna

och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd

som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras.

1 Pet.1:13

Jag hade hört en predikan, strukit under ordet livet och skrivit förstånd.

Det var något som hängde ihop då? Livet (midjan ungefär) och förståndet.

Inser när jag skriver att detta blir mer än lovligt snurrigt. 

På ett parallellställe (Lukas) pratas det om att just att spänna bältet om livet

uppmanar till beredskap. Ja, jag vill gärna vara redo, men jag är en slags funderare.

Så jag lägger till lite i tankarna. Snurrigt ja. Vad skulle ordet kunna säga mig?

Att spänna bältet känns som en aktiv handling. Känns som att det är något

man bestämmer sig för att göra. Jag vill spänna bältet.

Du vet nog att de talar om trons bälte också...     Fel det var sanningens bälte (Ef.6).

Ja, ja... Sanningens bälte om livet, om vårt förstånd.

Att börja tänka på saker som är sanna. Det håller oss uppe. Dig uppe.

När du tänker på saker som är sanna. Ord som är sanna om dig.

Tänk till exempel på att du är älskad. Du är värdefull. Du betyder.

Du har rätt att vara. Rätt att vara med Gud. Rätt att vara.

Se på Guds verk: Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt? 
Var alltså vid gott mod under den goda dagen 
och besinna under den onda dagen, 
att den ena såväl som den andra har Gud gjort 
för att människan inte skall kunna utforska 
det som kommer efter henne.

Pred.7:14-15

Tänkte på ordet utforska. 

Känner på mig att jag har "utforskat",

ja skrivit ner text för radion.

Man kan kanske se det lite som att

jag är noggrann också. men jag vet...

Kan ju inte riktigt veta hur tiden blir.

På söndag är det i alla fall radio. Kanske hörs?!

Skriar vildåsnan över sitt gräs, råmar oxen över sitt foder? 

Job.6:5

Tog reda på lite lite om vildåsnan.

Ja Job skrev ju om den.

Jag får reda att den är en överlevare av 
stora mått. Vill gärna säga till dig 
och till mig som kanske upplever "ogästvänlig"
natur, ja då när det kanske råkar kännas
lite svårare - då kan vi väl skria ändå?    

Vildåsnan lever i väldigt ogästvänliga bergstrakter.

Vildåsnan är specialist på att överleva i extrema förhållanden.

Den klarar av svår torka, stora temperaturskillnader och sandstormar.

Skräna är en synonym till skria. Låter inte så trevöligt. 
Jag tänkte mer positivt om skria. Att glatt ropa ut. Glädjas. 

Det kan väl du och jag få vara med och göra?
Glädjas över det goda. Även om det kanske känns
som en bit emellan så finns de ju trots allt, låt oss gärna
glädjas över dem. 

Det var en del jag tänkte på idag. 

Jag håller på att läsa i Job bland annat.

Kommer du ihåg att vännerna satt tysta med honom?

Man kan nästan tänka att det var just tid vännerna gav Job.

Bara satt med honom. Tvingade inte fram något.

Om jag blir diakon någon gång   vill jag lära mig av Jobs vänner.

Att låta ta tid. Bara vara. Det var kapitel tre. Ser fram emot att läsa

vad vännerna svarar när Job sen börjar prata och är olycklig över att han finns,

tycker det är meningslöst. Vad svarar de då?

En annan bok jag läser i ibland är predikaren.

Lägligt är det kapitel tre där också. Så lästte jag en vers,

och blev lite funderande, så då fortsatte jag inte, då skrev jag lite istället.

Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. 
Pred.3:5

Så stod det i vers fem. De menar att det nog är Salomo som skriver.
Han skriver om att allting har sin tid.

Men stenar?    

När jag går med rollatorn kan jag säga att stenar är mest i vägen. 
Kanske kan vi känna ibland att saker känns som i vägen för oss?
Möter alla möjliga problem eller hinder.   

Kan det vara så att vi inte alls behöver känna oss som dåliga för hindren?
Du är inte en dålig människa eller mindre värd när du möter hinder.
Däremot så skulle vi nog kunna be Gud om att kasta bort stenarna,
hindren, eller i alla fall hjälpa oss över dem. 

Men det här med att samla ihop stenar? 
Jag kan i det här fallet tänka på sten som något stadigt. 
Förstår om du blir förvirrad, men Jesus är inget hinder eller problem jag
snubblar på. Jesus är klippan att stå på. Den stora stenen att vila på.

    Jag skulle gärna vilja uppmuntra dig och mig till att på
det sättet samla stenar. Att samla ord från Jesus som betyder för oss,

som vi kan stå stadigt på. 

Jag blev "avbruten" i min läsning, men det var det värt,

jag fick fundera lite på ordet.

Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. 

Pred.3:5

Kanske har vi stenar i vårt liv som hindrar?

Om vi vågar så tror jag på att be Gud att kasta bort dem.

Det här med att samla in stenar, att det skulle ha sin tid,

ja alltid tycker jag   Alltid är det värt att samla in stenar

att stå på, samla in vad Gud har sagt. 

Igen lägger jag in lite av det jag skrev igår.

När jag läste såg jag att jag ju tänkt på annat också.

Här kommer det först:

Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon,

det må vara man eller kvinna, går in till kungen på den inre borggården

utan att vara kallad, så gäller endast en lag: Han skall dödas, om inte

kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva.

Men jag har inte på trettio dagar varit kallad till kungen.

Ester 4:11

Det här läste jag på morgonen. Tänkte inte så mycket på det, men så...

Kom ut från toan. Mysingen tittade på mig.

Jag frågade... är det något fel? Har jag bajs på mig?

Eller kanske en kråka i näsan?   

Nej sa han... kan jag inte bara titta för att du är söt.   

Då tänkte jag på vad jag läst. Hur krångligt och svårt

det var att träffa kungen. Livsfarligt.

Så tänkte jag på hur det är för dig och mig idag.

Med vår kung Jesus. Att vi alltid är välkomna till Honom.

Vägen är öppen. Vi behöver inte vänta på spira.

Jag tänkte också en del på att såra. Skrev inget om det, glömde,

men nu kanske jag kan förklara tanken?

Då när jag allra först bara trodde och tänkte att det var fel,

skulle man kunna säga att det är ett sätt att såra? Inte lita på?

Är det kanske på något sätt att säga att vi inte litar på Guds kärlek
då när vi bara pekar på fel hos oss själva? Inte vågar komma som de vi är? 

Det var en av de sakerna jag också tänkte på igår.
Att vi mer och mer frimodigt kan komma till Gud.
Bara vara. Sträcka oss mot Gud. Känna att vi duger. 
Är älskade. 

Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon,

det må vara man eller kvinna, går in till kungen på den inre borggården

utan att vara kallad, så gäller endast en lag: Han skall dödas, om inte

kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva.

Men jag har inte på trettio dagar varit kallad till kungen.

Ester 4:11

Det här läste jag på morgonen. Tänkte inte så mycket på det, men så...

Kom ut från toan. Mysingen tittade på mig.

Jag frågade... är det något fel? Har jag bajs på mig?

Eller kanske en kråka i näsan?   

Nej sa han... kan jag inte bara titta för att du är söt.   

Då tänkte jag på vad jag läst. Hur krångligt och svårt

det var att träffa kungen. Livsfarligt.

Så tänkte jag på hur det är för dig och mig idag.

Med vår kung Jesus. Att vi alltid är välkomna till Honom.

Vägen är öppen. Vi behöver inte vänta på spira.

Nu ska jag äta tårta!   

Kungen och Haman satte sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning.

Ester 3: 15

När man läser hela kapitel 3,  då får man läsa om mycket dumt,

om hur människor dödades. Så jättedumt. Inget att lära eller uppmuntra.

En sak tänkte jag dock på. Slutet där det står om fika, de satte sig ner för att dricka.

Det var de som gav befallning om dödande, och så atte de sig  ned och fikade.   

Åh vad mycket jag känner tvärtom. Ja att få sprida gott istället.

Göra gott. Gott. Gott till människor i din närhet.

Det tänkte jag på. Nu ska jag göra lite mer med radion.

Ses igen ska vi prata utifrån på söndag.