Alla inlägg under augusti 2021

Av Ulrika - 29 augusti 2021 14:00

Hej du underbara människa. Du som är älskad. Du som är tänkt att få fortsätta. För två veckor sen skrev jag om Tro och liv. Om tro och liv då, tro och liv nu samt tro och liv och sen. Det skulle kunna hända att du fortfarande tänker på orden. Att du låter dem bli viktiga för dig. Det skulle göra mig glad.

Om två veckor från nu, räknar jag med att prata om att Ett är nödvändigt. Jag hoppas att det blir av. Jag har inte läst texterna än, men jag känner i mitt hjärta att jag ser fram emot det. Ja, tänk att få göra det som finns i ens hjärta och vilja. Det blir något bra när du låter dig göra det. Särskilt när det är saker som Gud har lagt i ditt hjärta.

 

Jag har satt varannan vecka som ett mål för mig. Varannan vecka kommer det troligen en film, eller som här - en text. Varannan vecka kommer det någon slags predikan, eller mer fundering, från mig. Jag tror förresten att vi kan få må bra av att sätta mål. Ja, jag tror det är nyttigt för dig att sätta mål.

Idag ska jag försöka att dela några tankar om att vara medmänniska.

Att vara en nästa, medbroder, medsyster och like. Att vara en like är att få vara en som känner sig jämställd. Jag hoppas att du får den känslan när du läser från mig. Jämställd. Jag är inte bättre än dig. Jag är inte heller sämre än dig. Vi hör liksom ihop. Människor älskade av Gud. Människor kallade av Gud.


Ja, du är kallad att vara en medmänniska. Du är också kallad att låta andra vara det. Du är kallad att vara en medmänniska. Tror ordet fastnat hos dig nu.  

Vi börjar med Gud. Det är Han som har visat oss vad kärlek är. Det är Han som är vårt föredöme. Det är Honom som vi vill bli lika.

Guds kärlek och vår
Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.  Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.  Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.  Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
1 Johannes 4:7-10

Ordet som vi läste nu är ett ord hämtat i enligt kyrkoåret och framför allt hämtat ur Bibeln. Denna älskade bok. Ytterligare en text idag, enligt kyrkoåret, är från Lukas där Jesus berättar om Den barmhärtige samariern. Här kommer den texten. Jesus är här tillsammans med lärjungarna och en laglärd kommer till dem.

När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser.  Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det.”

Den barmhärtige samariern
Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi.  På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

Men en samarier som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. Han gick fram och hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han.”
Lukasevangeliet 10:23-37


  


Den barmhärtige samariern var verkligen en medmänniska. Kanske var det till och med så att andra människor ansåg denna person vara lite mindre värd. Inte kunde väl han. Han var ju en samarier. Det visade sig ändå tydligt att det var just han som blev den som hjälpte. Han var en medmänniska.

Du och jag är kallade till det. Du är kallad. Du behöver inte längre fundera så mycket. Vad ska jag göra? Vad har Gud tänkt?

Det är sant att Gud kan ha en särskild speciell och personlig kallelse till dig. Den har du rätt att söka. Utanför det behöver du veta att du är kallad att vara en medmänniska. Så enkelt är det. Det är en allmän kallelse för dig och mig. Du är kallad att vara en medmänniska.

Vet du? Jag råkade göra filmen innan jag skrev till dig. Kanske lite dumt. Försök att titta på filmen så förstår du det där med att ta ett steg tillbaka. Sök efter Lillavattenslangen på youtube.

När vi är medmänniskor behöver vi kunna ta ett steg tillbaka inför andra människor. Det känns som en viktig egenskap hos en medmänniska.

Jag är också säker på att du och jag behöver ta ett steg tillbaka inför Gud. Ta ett steg tillbaka inför Gud.

Minns du att jag påminde dig om att du är kallad av Gud att vara en medmänniska. Kallad av Gud.

Jag vet, i mitt eget liv också, att de där orden kan ställa mycket undran. Vad? Vad ska jag göra? Vad var det Gud tänkte?

Kan vi då inte först ta ner det till det allra enklaste. Du är kallad att vara en medmänniska. Kanske bara lämna ett leende till någon. Kanske ett hejarop. Kanske kan du hjälpa med något? Bära kassen? Tända lampan?

Utöver det… Jag tror på kallelse från Gud. En alldeles speciell och personlig kallelse. Till just dig. Du är alltid välkommen att söka där. Fråga och prata med Gud. Han älskar dig. Han har de allra bästa tankarna för dig. Han lägger längtan och vilja i dig.

för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.
Filipperbrevet 2:13

Ibland kan känslor komma då det känns som om det mest bara är omöjligt. Jag är en av dem som vet att sådana tider kan komma. Stanna då upp en stund. Ta ett steg tillbaka och lita på att det är Gud som gör. Gud som hjälper. Han kallar dig.

Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.
Filipperbrevet 1:6

Tack för att du finns och tack för att du läste. Tryck gärna på hjärtat om du gillade texten. Jag hoppas skriva om två veckor igen. Om att Ett är nödvändigt.

Kram från Ulrika








Av Ulrika - 15 augusti 2021 09:00


Hej du fina människa! Tack att du vill lyssna en stund på mig. Den här dagen är speciell. Jag trodde nämligen att jag skulle förbereda mig för just idag, 15 augusti. Det var så mycket som talade för det, i alla fall i mitt huvud.

Jag trodde att idag var gudstjänsten lekmannaledd. Ja då det är någon som inte är utbildad präst som predikar. Det skulle bli jag…

När jag fick reda på att dagen ju egentligen var 26:e september, så kunde jag ändå inte riktigt släppa tanken. Tanken på att få skriva en enkel predikan. Därför skrev jag ändå. Jag skulle ju få fundera utifrån rubriken tro och liv. Det fanns så mycket där som jag ville fortsätta på.

Jag tror förresten att du kanske också har saker i ditt liv som du vill fortsätta på. Det som Gud kanske gav dig för många år sen. Tänk om du idag kunde få hopp igen om att få fortsätta.

Gräv aldrig ner det som Gud har gett dig. Jag vill inte heller göra så. Vi ska få fortsätta. Det är en av sakerna som jag önskar att du ska ta med dig från idag.

Du ska får fortsätta. Hur än din situation ser ut just nu. Ditt liv spelar roll. Det betyder så mycket att just du finns.

Vet att jag ju kunde ha slutat här. Ditt liv betyder. Det finns en fortsättning.

Om du ändå vill får du gärna lyssna vidare. Ta det i delar eller ta allt på en gång. Kanske kommer det något som är viktigt för dig. Något som du behöver höra. Önskar du skulle spara det i ditt hjärta om det händer. Hålla det nära dig.

Rubriken för idag är alltså tro och liv. Jag ska dela några tankar med dig och med er om just detta ämne. Tro och liv. Jag tror att jag på något sätt fick tre ord för idag. Då, nu och sen.

Om du följer med mig kommer du att se om jag lyckades skriva ihop något om det. Då nu och sen. Samtidigt med tanken tro och liv Tro och liv - då. Tro och liv - nu. Tro och liv -  sen.

Det låter kanske omöjligt, men jag gör ett försök. Jag ville fortsätta precis som jag tänker att du också ska göra. Fortsätt.

Gud - tack att vi får tänka en stund på tro och liv. Jag ber att jag ska och jag ber att vi ska kunna ta med oss något gott härifrån idag. Kom till den människa som behöver Ditt goda ord idag. Inte mitt, utan Ditt ord. Jag ber Gud.
I Jesu namn amen

Vi börjar med att läsa ur psalm 143. Det är David som skrev. Jag kommer att börja lite tidigare än vad som anges enligt kyrkoåret. Vi läser först tre verser.
Så här skriver David. Från vers 4. Jag läser föresten översättning via Svenska Folkbibeln. Det är där som jag oftast läser.

Min ande mattas i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst. Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk. Jag sträcker mina händer mot dig, min själ är som törstig jord inför dig.  
Psalm 143:4-6

Vers 5 igen. Jag tror jag nästan älskar vers fem. Det finns en hemlighet där                                      när vi tänker på tro och liv.

Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla
dina gärningar och tänker på dina händers
verk.

Jag tror att när du och jag vill leva ett liv med tro och liv, är det bra
för oss när vi kan minnas det goda som redan hänt. Vårat då är så
viktigt.

Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och
tänker på dina händers verk.

Tycker du att du ju inte har ett enda gott minne att bygga på? Du
minns mest att anden mattas och att hjärtat stelnar. Så som ju David
också nämnde. Jag vet att sådana tider kan finnas. De är hemska.  
 
Stanna bara inte vid känslan av att mattas och stelna. Jag vill inte
heller stanna vid en sådan känsla. Istället tror jag att vi behöver be
Gud om ett gott minne.

Det är rätt väg att gå. Jag vet att Han vill ge. Jag önskar oss vara
trygga i den starten och med den tanken. Gud vill ge. Gud vill ge
goda minnen.

Det kommer att hjälpa oss när vi fortsätter vår vandring i tro och
liv.

Tack Gud att Du just nu kan ge goda minnen. Du kan påminna eller
om Du kanske ger ett helt nytt.

Nu ska jag göra ett försök med att visa er bilder och samtidigt prata lite o
dem. Utan något manus. Vi får se hur det går. Under tiden kanske du blir
påmind om något som Gud har gjort i just ditt liv eller du kanske börjar
längta efter ett tryggt då. Ett då som är en hjälp för dig när du vill leva i
tro och liv.

Nallen - från vitryssland. Elefanten - en gång till. Ganska nyligen - om hur
Gud ser där på badrumsgolvet. Kramen i Solna.

Skulle man kanske kunna säga att vi tänkte på det som var en
stund. Vi tänkte på det där dom var då.  Vi behöver kunna ta vara
på det fina som finns. Vi ska inte vara rädda när det kommer tider
då anden tycks kännas mattad.

Inte rädda, utan istället försöka att minnas det som var gott. Jag
önskar för dig att du kan få minnas något gott.

Om min första lilla del handlade om då, och gärna om att få
uppleva tro och liv i det som var då, så kommer vi
till nästa lilla del. Den handlar om nu.

Tänk att få be om att få uppleva tro och liv i tiden som är nu. Nu. Vi
kan få börja ta vara på det som är nu. Tänk att du och jag har rätt att
få uppleva tro och liv idag. Nu.

Idag handlar evangelietexten om Farisén och tullindrivaren. Det här
hände ju inte nu, nu 2021, men ändå tror jag att texten kan få tala till
oss i vårt nu.

Jag vet inte om du känner till berättelsen. Fariseen står där och är
nöjd med allt han kunnat göra. Han tycker sig helt enkelt vara över
allt och alla. Han har inget då som han känner sig orolig över. David
uttryckte ju det där med att anden mattades och hjärtat stelnade.

Du och jag har däremot bett om ett positivt då. Jag önskar att Gud redan
nu har påmint dig om ett fint då. Du är värd det.

Vi möter också tullindrivaren.

 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
Lukas 18:13

Det är som om han inte alls kan tro på ett tro och liv. Att det är för honom
nu, i denna stund. Han kommer bara ihåg ett dåligt då, och det gör så ont.

Anden mattas och hjärtat stelnar. Han har inga goda minnen.

Jag är tacksam för hur Jesus ser då. Han är där i nuet och lyfter upp
mannen. Jag kan nästan se framför mig hur Jesus går fram till honom.
Säger att det dåliga då är borta och att det finns tro och liv även för
honom. Det finns ett nu.

Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
Lukas 18:14

Tack Gud att det finns ett nu. Ett nu där du lyfter av bördor som
kanske finns. Ett nu där vi kan få börja tro på tro och liv. Ett liv
där vi kan få tro på att det finns en fortsättning.

Nu lägger jag bara till en liten parentes för dig. När jag har läst min text,
om och om igen, märker jag att ibland är då dåligt och ibland är då bra.

Jag tänker att de dåliga då finns, men det är inte dem vi ska hålla fast vid.
Vi ska istället sträcka oss mot de då som är bra. De då som lyfter oss upp.

Vi får be Gud om bra då. Jag hoppas att du förstår min tanke.

Nu har vi ägnat lite tid till tanken då och tanken nu. Jag tror att du kanske
också kan följa med i att det fanns tro och liv då och att det finns tro och
liv nu.

Jag skulle i den sista delen vilja få dig att också tänka på sen. Kan vi tänka
på ordet sen en liten stund? Bli lite mer koncentrerade på det. Jag tror att
vi är flera som längtar att få uppleva tro och liv, även sen.

Det var förresten den 18:e juli jag först började skriva på denna predikan. Ännu tidigare hade jag tänkt tanken. Ja, tänkt att jag skulle skriva den här texten. Den 18:e juli började jag alltså att skriva.

Idag är det ungefär en månad senare. Nu är jag här med dig.

(Det här handlade förresten lite om att jag hoppades få predika just den dagen då det var en lekman, inte en utbildad präst, som predikade. Jag har nu lärt mig att det är 26:e september som en lekman är, kanske hörs du och jag även då)

Jag ville ändå skriva. Om inte annat så tror jag att jag och kanske du skulle kunna få en tanke att bära med sig. Då är det värt det. Det känns roligt. Det känns bra. Det känns spännande. Det är som att det pirrar i mitt hjärta.

I ditt och mitt liv, i livet att vilja leva med tro och liv behöver vi låta oss ta steg rakt ut i ett ”ingenting”. Man skulle nästan kunna säga att det är det jag först gjorde då den18:e juli. Ett steg rakt ut i ett ingenting.

På sätt och vis stämmer ju faktiskt tanken ihop lite med rubriken tro och liv. Ganska ofta tror jag nämligen att vi behöver göra saker som vi tror att vi inte kan. Saker som vi tror är omöjliga. Jag skriver till dig, utan att riktigt veta om brevet kommer fram. Tro och liv.

Är du med på tanken? Göra fast man inte är riktigt säker. Fantisera om att kunna göra det vi längtar efter. Jag längtade efter att predika. Då började jag se det framför mig. Jag började att försöka tro.

Jag är säker på att det finns saker och områden i ditt liv som du önskar ha en tro för. Det finns något du längtar efter. Det finns ett slags sen som du längtar att vara med om. Vad jag önskar för dig och mig att vi skulle få se att det är sant. Det fins ett sen för oss. Ett sen med tro och liv.


Jag tror att jag nästan älskar känslan av förväntan som kan finnas i ordet
sen. Sen ska vi få leva i tro och liv. Sen ska vi se hur Gud lyfter av. Sen
ska vi se att vi fick klara att fortsätta.

Minns du att vi läste ord av David alldeles i början av det jag sa. Där som
han skrev om att anden mattades och hjärtat stelnade. Han skrev också det
goda om att låta sig minnas goda minnen. Det som jag tror att du och jag
behöver när vi vill leva i tro och liv.

Nu ska vi läsa resten av Psalm 143. Det är som att David har en sån god
förväntan och tro på att Gud kommer att vara med i det som blir sen. Han
är trygg i det. David vet att ett då finns - här kan vi se att det dåliga då
finns.

Jag önskar att du också kan se att ett sen finns.

Herre, skynda att svara mig, min ande förgås! Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag som de som går ner i graven. Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig.
   
Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig.
Rädda mig från mina fiender,  Herre hos dig söker jag skydd.
Lär mig att göra din vilja,  för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark.
Psalm 143:7-10


Av Ulrika - 1 augusti 2021 17:01

Först hade jag den här bloggen. Sen hade jag youtube. Mitt senaste inlägg kommer här:


Nu är jag inte längre säker på vad det är jag ska göra. Ska nog bara låta mig försöka att vila.


Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards