Direktlänk till inlägg 1 mars 2012

Du är viktig. Bara att ta tid att lyssna betyder.

Av Ulrika - 1 mars 2012 15:14

När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor
som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort:
Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.
De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande
och trösta honom. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde
känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade
stoft mot himlen, ner över sina huvuden. Sedan satt de med honom på marken
i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom,
eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Job 2:11-13

Ett ställe jag läser i nu är Job. Inte varje dag, men så ofta jag kan.
Job drabbades av mycket olycka. Det här var andra prövningen.
Skulle han lämna Gud?

Försökte ta reda på hur långt vännerna färdades, men det gick inte så bra.

Däremot... lade du märke till slutet?

Sedan satt de med honom på marken i sju dagar
och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord
till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

Så vackert. De satt tysta. De såg.

Vad dumt vi får för oss ibland kanske att vi måste ha svar på allting.

Säga kloka saker. Visst längtar jag efter att få göra det så klart.

Men ändå... de satt tysta. De var med Job mitt i det där jobbiga.

Och jag tänker att det kanske betydde. Får se fortsättningen...

Till dig och mig kanske jag ändå kan få säga det lilla att det är

viktigt att bara vara med människan, lyssna, lyssna och se.

Bibelläsning

Dela

vilsen

1 mars 2012 18:35

Att bli sedd...När jag mår skit, då är faktiskt det värsta med att man känner sig totalt övergiven. Osynlig...
Du har alltid så fina ord och tankar! Tack...

http://vilsen-vilsen.blogspot.com

Ulrika

1 mars 2012 18:54

Åh tack! Träffade vän idag. Ibland orkar man inte va i grupp, och man mår inte bra av att vara själv heller. Svårt. Tack för uppmuntran!

Tolmia

1 mars 2012 22:15

Vad fint att läsa om Jobs vänner. Att visa att de brydde sig om honom genom att sitta tysta tillsammans med honom.
Vi får också finnas för varandra på det sättet.
På nätet är det ju svårare föstås att sitta bredvid varandra när vi bor på så olika håll men då kan vi skriva att vi tänker på varandra. Det gör att det känns mindre ensamt.
Kram

http://tolmias.blogg.se

Ulrika

2 mars 2012 09:51

Vad fint! Ja vi tänker. Nämner i bön kanske också. Gud vet om oss. Kram!

Ja jag har försökt

Kommentarer (0)

Av Ulrika - Onsdag 24 april 15:54

Hej! Jag skrev ju en bok. Lite godis - en andaktsbok från mig till dig. En jättefin bok. En bok värd att äga. Har nu under ett halvår sålt den via https://www.litenupplaga.se/ men efter fredag 26/4 kommer den troligen inte finnas där längre. ...

Så blev det för Mose

Kommentarer (0)

Av Ulrika - Tisdag 2 april 16:45

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för. Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Så länge sen...

Kommentarer (0)

Av Ulrika - Måndag 1 april 15:13

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig. Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Lite godis - en andaktsbok från mig till dig

Kommentarer (0)

Av Ulrika - 22 december 2023 13:56

Hej ni bästa! Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop. Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

Så går mitt arbete

Kommentarer (0)

Av Ulrika - 10 juni 2023 17:25

Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit. Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok. Spännande. Roligt. Nervöst. ...