Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att 

Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.

Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite

hur livet är. 

Då håller jag fast vid vers 52. Där ser jag Guds kärlek på något sätt. Gud ville inte 

att Mose skulle vara helt ovetande. Säkert var Han noga med att Mose skulle få 

känna trygghet inför framtiden. 

Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit,

till det land som jag ger åt Israels barn.”

5 Mos.32:52 

Angående min bok... Känner mig trygg i att de nu på slutet (92 kvar)

ska hitta precis rätt ägare. Hon, eller kanske han, som behöver den. 

Som kommer bli glad för den. Som kommer tänka tillsammans med den

och med mig. Som kommer ha tider då du ler. Missa inte!

https://www.litenupplaga.se/2218