De gav efter vad var och en förmådde.

Esra 2:69

Vilken underbar liten mening. Efter vad man förmådde.   

Häromdagen skulle jag ta ut bestick. Två knivar och två gafflar.  

När jag skulle lägga ut dem fattades en gaffel. Men hur tänkte jag.

Så såg jag... den låg kvar. På väg.

Ibland kanske det är så dumt att vi kräver alldeles för mycket av oss? Av oss sjäva.    

Men orkar inte egentligen.

Därför tyckte jag om meningen. Efter vad vi förmår.                                                          

Ingen ska behöva kräva mer av dig än du förmår. Inte du själv heller behöver kräva.

Vila i att göra det du förmår.

Igår läste jag 2 Krönikeboken sista kapitlet.

För att HERRENS ord genom Jeremia skulle uppfyllas

hände sig i den persiske kungen Koresh första regeringsår

att HERREN påverkade perserkungen Koresh sinne så att

han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
"Så säger Koresh, kungen i Persien: HERREN, himmelens Gud, har givit

mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom

i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig dit upp,

och hans Gud ska vara med honom."
2 Krön.36:22-23

Tänkte på orden, men skrev inget. Idag läste jag Esra. Det första kapitlet.

Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår.

För att HERRENS ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade

HERREN den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela

sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
"Så säger Koresh, kungen i Persien: HERREN, himmelens Gud,

har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga

ett hus åt honom i Jerusalem i Juda.
Esra 1:1-2

Samma innehåll igen. Kanske var det där om att Gud

påverkar sinnet något att tänka på?

Jag tror dels mycket på att upprepning är bra. Vi behöver höra

flera gånger för att lära. I alla fall behöver jag. Höra om Jesu kärlek.

Jesus älskar dig.

Dels tror jag på att Gud kan påverka. Gud tvingar inte, absolut inte,

men Gud ger möjlighet. Kanske ger Han på något sätt en längtan.

Längtan efter att lära känna Gud.

Är med på att det kanske kan tolkas som att Gud ju visst tvingar då?

När Han smyger på påverkan och längtan?

Slutet är ju ändå människans val. Säga ja eller säga nej.

Nu snart nytt år. Tänk om det skulle få vara ett år när du och jag

mer och mer får påverkas av Gud? Mer och mer börja längta efter Honom.

Sista kapitlet. 2 Krön 36. Sen kommer Esra. Tur att mycket finns åt oss i Bibeln.

Tänker på livet. Om att jag skrev om "ett kapitel till" en gång. Ja låt det fortsätta.

Låt livet fortsätta. Tror mycket gott väntar.

Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud.

De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade HERRENS hus, det som han

hade helgat i Jerusalem. HERREN, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem

gång på gång genom sina sändebud, ty Han hade medlidande med sitt folk och sin boning.

Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade Hans ord och hånade Hans profeter,

till dess att HERRENS vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

2 Keön.36:14-16

"Ska hon verkligen ge sig på de där svåra verserna?"

Ja kanske kan jag få vara med och uppmuntra dig att läsa i Gamla testamentet?

Det finns en hel del att lära där tänker jag. Inte allt är så nyttigt kanske, om en massa bråk,

inget trevligt, men lite guldkorn kan jag hitta. Ord som talar om Guds godhet.

Det skrivs om prästerna. Även de gjorde tokigt står det.

Åh... vad radavståndet krånglar för mig. 

Ibland vill det som jag vill, ibland inte.

Kom ändå fram till att skriva. Budskapet viktigare än utseendet.

Kom att tänka på människor som råkar bete sig konstigt,

som man inte kan lita på. Men du?! Kanske är det tid att bara hålla fast?

Att acceptera och leva med. Jag kan nog lära mig att leva med bloggplatsen.  

Har ju ändå varit här i tre år. 

Ja prästerna. Vi har nog alla människor runt oss som

vi tänker "inte den" och "inte den". Så händer det ändå dumt.

Vi är människor. Låt oss gärna försöka se på varandra med kärlek

och förlåtelse. Ta hand om varandra. Förlåt varandra. Ta hand om dig!

gång på gång

Ja gång på gång. Gud ger inte upp. Ännu mer nu när Jesus har kommit

kan vi lita på förlåtelse. Kan du lita på förlåtelse. Gud förlåter.

Det blev bara några få verser. Hoppas i alla fall att det kan

uppmuntra till läsning. Älskade Bibeln.

Kämpade genom ett kapitel. Det blir liksom suddigt i ögonen när jag ansträngt mig. 

Här är lite som jag fann:

I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung,

började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året

började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och

aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna.

2 Krön.34:3

Det är väldigt lätt att känna sig stressad känner jag.

Stressad för allt möjligt.

Tänker på tiden jag varit hemma. Var eller är det en tid för förberedelse?

Men ingenting händer känns det som.

Jo visst har jag fått många värdefulla vänner, på internet och i livet.

Jag har lärt mig om Gud. Lite. Jag har bloggen som betyder. Men...

Ja, man kan känna stress. Jag kan känna stress. Det var ju inte så här det skulle vara...

Då blir jag på något sätt ändå lite lugnad av vers tre. 

Ja att Josia sökte Gud när han regerat i åtta år 

(men tror att han började redan tidigare att söka Gud)

och började agera i tolfte regeringsåret. 

Orden talar om tid för mig. Tid. 

Gud har inte bråttom. Vi är redan på rätt plats när vi söker Honom.

Längtar efter att söka Gud.

Det tänkte jag på idag.

Idag på förmiddagen läste jag om Manasse.

Vad glad och tacksam jag är för stunderna.

Bara läsa. Bara vara. Behöver det. 

Kan tänka att det skulle vara bra för dig också.

Läsa i Guds ord. Bara vara. Det är du värd.

Manasse var tolv år när han blev kung, 

och han regerade femtiofem år i Jerusalem. 

Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, 

efter den avskyvärda seden hos de folk som HERREN 

hade fördrivit för Israels barn. Han byggde på nytt upp 

de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. 

2 Krön.33:1-3

De första verserna är inget roligt att läsa.

Ville bara ha med dem som bakgrund.

Lade du märke till att han gjorde tvärtemot pappa Hiskia?

Det ger mig tankar om föredömen.  De äldre kan vara föredömen, 

även de yngre. Du kan vara föredöme.

Och du som har försökt vara föredöme, det är 

värt det. Det är inte förgäves. Fastän det kan hända att 

”offerhöjder byggs upp igen” är det värt det som du har gjort. 

Var glad. Jag vet att Gud är glad för dig. Tror det.

HERREN talade till Manasse och hans folk, 

men de gav inte akt på hans ord.

2 Krön.33:10

Kan du känna kärleken hos Gud? 

Manasse gjorde mycket tokigt, 

men Gud gav ändå inte upp med honom. 

Han talade till honom och hela folket. 

Jag ser omsorg när jag läser.

Men när han nu var i nöd, bönföll han inför HERREN, 

sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. 

Och när han på detta sätt bad till Honom, bönhörde HERREN 

honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka 

till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är HERREN som är Gud. 

2 Krön.33:12-13

Varför, varför? Ja varför ska det behöva gå så jättelångt  innan man kommer till Gud eller tillbaka till Honom. Varför?

Du kanske kan pröva redan nu?

Och vi kan läsa att Gud lyssnade.

Gud lät honom komma tillbaka.

Gud låter dig och mig komma tillbaka.

När vi har radio på söndag ska vi prata utifrån "goda förvaltare". Vad jag ser fram emot stunden. 

Idag har jag läst om Salomo, Davids son. Långt bort hade man pratat om denne Salomo. Att han var så vis och förståndig. Han var en god förvaltare tänker jag på.                                                                                                                                

När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor.  2 Krön.9:1

Ja hon ville se och höra om det var sant det hon hört om. Var Salomo vis?

Förut tänkte jag på David, pappan. Och på föräldrar. Precis fick jag förresten reda på att kronprinsessan Victoria ska bli mamma.

Ja vad viktiga de är. Föräldrar. David hade förvaltat... Ja nu är det ju inte så att man äger barnet som en ägodel, men man har fått gåvan att förvalt, ta hand om. Men en hel del tänkte jag på att han hade betytt för Salomo. Lärt Salomo att tro på sig själv.

Vad jag beundrar er som är föräldrar. Ni är så bra. Fortsätt kämpa! Lär era barn att tro på sig själva. Jag vill gärna säga grattis till er!

Och hur gick det nu för Salomo och drottningen?

"Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. Jag trodde inte vad man sade, förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört."  2 Krön.9:5-6                                                                            
Kanske är det så att du har hört rykten om Gud? Var då inte rädd för "att åka en lång sträcka" för att ta reda på Honom. Fråga Honom. Och du... nej du behöver inte åka en lång sträcka. Bara sätt dig ned. Vänta. Och jag tror Han är där.

Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst 

Jag ska ge all min kraft och min tröst 
Jag kan känna ditt bultande hjärta 
Jag kan höra dess skälvande röst 

Jag ska vagga din oro till lugn 
Jag kan se att din börda är tung 
För dina ögon bär skuggan av sorger 
Alltför stora för någon så ung 

Låt mig torka din tårade kind 
Jag ska stå där vid trygghetens grind 
Tills du vågar att åter gå genom 
Tills du ser där din tro blivit blind 

Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst 
Jag ska ge all min kraft och min tröst 
Jag kan känna ditt bultande hjärta 
Jag kan höra dess skälvande röst 

Jag kan höra dess skälvande röst

På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen. När Han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot Honom. De stannade på avstånd och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" Då Han fick se dem, sade Han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena. Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst och föll ner för Jesu fötter och tackade Honom. Och han var samarit.  Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio?  Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?" Och Han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."

Luk.17:11-19

Innan jag somnade igår läste jag detta. Återkom idag.

Jag mår kanske svagt (?) lite dåligt. Jag menar att när

jag känner nästan som press när jag läser orden.

Vad ska vi kräva av den som är sjuk? När man mest bara

har nog med att andas, vakna och stiga upp på morgonen? 

Är medveten om orden jag skriver här och nu kanske inte passar

in på "min blogg". Ja, "stora, starka Ulle". Men så kan jag känna 

då och då.

Alltså trött och rädd för det som kommer. Jag har den allra

största respekt för dig. Du som kanske känner dig svag. Ledsen.

Tillbedjare. Ja den sidan är jag inne på nästan varje dag.

Vad bra när jag fick svaret om att ta en liten bit i taget.

Även små steg tar dig framåt. Det lyfte mig. Tack!

Ja så är det... Gud kräver inte stordåd av dig. Inte av mig.

Det kan jag inte tro. Däremot kan vi få ta små steg. Det lilla vi kan.

När jag skriver nu kan jag ändå känna förväntan. Ja att man börjar

med det där lilla lilla, och vem vet hur fortsättningen blir?

En dag ska jag länka det första jag gör. Kan bara inte låta bli nu.

Kommer du ihåg att jag var ledsen att boken

"Ett stort och mäkigt folk" inte kom tillbaka till mig?

Nu har jag fått tillbaka den! Via Bodafors antikvariat.

Jag beställde på onsdagen. På torsdagen hade jag den.

Har suttit en bra stund nu. Letat sånger. Du ska veta att just att skriva

här på bloggen betyder mycket för mig. Så tacksam.Var rädd om dig!

Min mun skall förkunna Din rättfärdighet, 
Din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo. 

Psalm 71:15

Idag gäller frälsningen. Igår gällde den och i morgon är det också sant.

Jag kommer ihåg när jag gick på en lite regnig, eller var det kanske bara mörk,

gata i Malmö och tänkte på igår, idag, i morgon. Att det Jesus gjorde gäller.

Så då fortsätter jag att skriva om det. Orden kan inte räcka till nej,

men en liten glimt kanske du kan få?! Bli påmind om Jesus. Att Han ÄR.

Jag hör nu att sången knackar lite. Hoppas det fungerar bättre för dig!