Senaste inläggen
Nehemja. Han som skulle bygga upp muren.
Han som kände för situationen han var i. Han
som bad och som ville hjälpa. Och som såg att
alla kunde få vara med i arbetet.
Kanske kommer du ihåg uttrycket ”mitt emot
sitt eget hus”? Tänk att alldeles nära får vi vara
med och arbeta på ”muren”. Den som kan få
vara med och ge skydd och den som kan hjälpa
till att få känna sig hemma.
Men det är inte alltid lätt. Man kan uppleva hån.
”Ja, den där Jesus Han är väl inget. Den lilla
tro du har kommer lätt rivas ner…”
Svårigheter vid bygget
När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren,
blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade
judarna och sade till sina bröder och till Samariens
krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör?
Skall de få hålla på så där? Skall de få offra?
Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna
ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?"
Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade:
"Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som
hoppar upp på deras stenmur kommer han att
riva ner den.”
Neh.4:1-3
Men då säger jag, och jag önskar få säga dig.
Det kommer aldrig aldrig rivas.
Jag är numera 43 år. Jag är fortfarande en kristen.
Jag tror på att Jesus finns för dig och mig.
Ja, det är så att jag inte alltid förstår det
som händer i livet, men jag behöver inte
sluta tro. Jag kan inte sluta tro.
för Han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
Ps.91:11
Bekymra er inte för något, utan låt
Gud få veta alla era önskningar genom
bön och åkallan med tacksägelse.
Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd,
bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Fil.4:6-7
Ingen ska låta dig tro att din tro inte betyder.
Den kan inte rivas ner.
Tillbaka till Nehemja. De började arbeta.
Det står om att de arbetade helhjärtat.
Ja, det är du och jag värda, att få arbeta
helhjärtat med att bygga upp. De byggde
upp muren. Jag får tänka på om det kanske
är något jag vill göra helhjärtat. Kanske är
det något du ska låta dig göra.
Jag tror på att Gud kommer bli glad när
Han hör att vi längtar arbeta helhjärtat.
Han lyssnar på en sådan bön. Han lägger
längtan i våra hjärtan. I vår vilja.
I Efesierbrevet står det om vår andliga
rustning. Kom att tänka på den när jag
läste Nehemja och om hur de var
beredda med svärd vid höften.
Från den dagen var hälften av mina
tjänare upptagna med arbetet, medan
andra hälften stod beväpnad med spjut,
sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna
stod bakom hela Juda hus. De som byggde
på muren och de som lastade på och bar bördor
gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra
höll de vapnet. De som byggde hade var och
en svärdet bundet vid höften medan de arbetade.
Och bredvid mig stod en basunblåsare.
Neh.4:16-18
Nu handlar inte min lilla text om att vi
ska strida mot varandra, men
Ibland kan det nog vara så att vi strider
för någon människa. För någon situation.
Vi strider för att vi vill vara med och
bygga upp. Bygga upp skydd.
Jag lägger också märke till samarbete.
Fint!
Nehemja var noga med att låta människorna
som var i arbete också veta att det inte var han
som ledde, utan det var Gud.
Nehemja kände för situationen och han var
ödmjuk. Han visste att även det lilla betydde.
Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna
och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt,
och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra.
Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss.
Vår Gud skall strida för oss!"
Neh.4:19-20
Kommer du ihåg… Att känna nöd för platsen,
situationen man är i, att undersöka och inte
komma med någon förutfattad mening och
att ibland kanske vara hemlighetsfull?
Ja på det sättet att vi, både du och jag,
har upplevelser med vår Gud som bär
oss inför framtiden. Försök hålla fast
vid dem.
Det var kortfattat om förra veckan.
Texten då slutade med hur Nehemja
gav mod genom sina ord att börja
arbeta med att bygga upp muren.
Bygga upp skyddet.
Det känns viktigt att förstå att de
var flera som arbetade. Inte bara
Nehemja. Inte ”bara någon”. Vi
behövs alla.
I kapitel tre talas om hur det var
många som hjälpte till. Många som
hade uppgifter.
Jag blir glad av att läsa:
mitt emot sitt eget hus
Neh.3:10
Mitt där alldeles nära, kunde
de också få tjäna.
Känns som om jag skrivit om
detta tidigare, så det är troligen
något viktigt för mig?
Att det finns möjlighet alldeles nära.
Önskar oss ta till vara den
möjligheten också. Se värdet
i den.
”Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.”
Så var avslutningen i det jag skrev om
kapitel två…
Ja Paulus är verkligen svår. Jättesvår.
Ska försöka lite. Det här förstår jag:
Han talar om rättfärdighet genom tro
på Jesus. Aldrig rättfärdig genom någon
gärning. Rättfärdig - att vara fri från synd.
När han talar om lag är den en slags hjälp
för oss att se att vi ju inte klarar att leva
upp till vår plats nära Gud. Det var då som
Jesus kom hit och öppnade vägen för dig
och mig.
Visst är det ganska skönt att det står om
nådastol?
På en stol finns vila. Genom Jesus finns
vila.
För länge sedan hörde jag en predikan
om just stol och fyra ben.
B - bön
B - bibel
De två innan är jag säker på var med.
Kanske också:
B - brödsbrytelse (nattvarden)
B - brödragemenskap
Tänk att få ha att bygga på i livet. Att
sitta på. Att vila tryggt på.
Vila tryggt på att vi kan få be och läsa
i Bibeln. Vila tryggt på att vi har gemenskap.
Vila tryggt på att vi får delta i nattvard.
Här följer några av verserna Paulus
skrivit:
Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet
från Gud utan lag, en som lagen och profeterna
vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro
på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen
skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten
från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva,
av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom
tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet ,
eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare
begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är
ville han visa sin rättfärdighet: att han både är
rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror
på Jesus.
Rom.3:21-26
Idag har jag lärt mig om händelsen för Robert Ekh,
före detta pastor i Livets ord.
Han som tydligen också skrivit böcker om att vårda
äktenskapet har nu haft mött en annan kvinna och
lämnar henne som han var ämnad för.
Idag har jag en del av dagen, försökt hitta ett sätt
att skriva till honom. Ja en slags personlig uppmuntran?
Ja för det kan aldrig ha varit något han trodde han ville.
Så blev det så fel och tokigt.
Ni kan tycka att det låter knäppt av mig, men på något
sätt kan jag lägga en slags skuld på mig. Ja jag har ju
inte ansvar för att han gjorde fel, men jag tänker på bön.
Obs! Obs! Ingen skuld till församlingen i Uppsala.
Önskar er nytt gott mod att ta nya steg.
Står det inte någonstans om att be för ledare?
Letade en stund, men gav upp... Det känns i alla fall
som en god sak, att be för ledare. Tror att de behöver
mycket av skydd.
Det som hände med Robert blev som en slags väckar-
klocka att be. Du kanske har någon pastor i din närhet,
i din församling. Be om skydd för henne och honom.
Så här lär Paulus:
Den andliga vapenrustningen
Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.
Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot
djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod,
utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här
i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå
emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.
Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och
klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter
den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom
trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.
Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun,
så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet
för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar
så öppet och fritt som jag bör.
Ef.6:10-20
På söndag kl 18-20 är jag i radio.
89.0 MgHz om man bor i Norrköping.
Man ska också kunna lyssna via nätet,
hoppas det fungerar denna gång.
Det var Nehemja som fick uppdrag
att bygga upp sin stad igen. Bygga
upp och låta människorna må bra.
En av sakerna jag tänker på när jag
läser är att Nehemja hade mycket
av medkännande med människorna
eller kanske mer med situationen
som var. Han såg det som var brutet,
det som hade blivit fel.
Det fanns inte längre det skydd som
behövdes.
Det hände i månaden Nisan, i Artasastas
tjugonde regeringsår, då vin stod framför
kungen, att jag tog vinet och gav det åt
honom. Och jag hade aldrig tidigare visat
mig bedrövad inför honom. Han frågade
mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju
inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg."
Då blev jag mycket rädd och jag sade till
honom: "Må konungen leva för evigt!
Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad
där mina fäders gravar finns ligger öde och
dess portar är nerbrända?" Kungen sade till mig:
"Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens
Gud, och svarade sedan kungen: "Om det behagar
konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig,
så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders
gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen”
Neh.2:1-5
Nehemja kände sorg.
Undrar tro hur vår Herre Jesus ser på vårt
land, vår stad? Jag vet att Han är fylld av
kärlek till oss människor, men kan det
nog vara så att situationen ofta har
blivit tokig och knäpp. Då när inte
skyddet finns.
Vi behöver fler som är som Nehemja
som ber och vädjar för sitt folk. Kanske
kommer det inte sluta med något synligt
resultat men ett andligt?
Nehemja i alla fall, han kände för
situationen. Han reagerade på det
som blivit fel.
En av verserna, ja för så kan det
vara när Bibeln läses, en av verserna
lyste på något sätt fram. Vers 12.
Sedan steg jag upp om natten tillsammans
med några få män, och jag hade inte talat
om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta
att göra för Jerusalem.
Neh.2:12
Jag skrev om att känna medkänsla
för situationen och reagera.
Här är Nehemja lite mer hemlighetsfull,
eller berättar att han har varit.
Kan det nog vara så att vi först inte
ska ”ropa ut de stora planer vi har”?
Och det är också inget fel att låta
planer ta tid.
Vi kan få vara nöjda med det lilla.
Jag kan.
Om natten drog jag ut genom Dalporten
fram mot Drakkällan och Dyngporten
och undersökte Jerusalems murar.
De var nerbrutna och portarna var
förtärda av eld.
Neh.2:13
Det har hittils blivit tre små punkte
Att gärna få känna för situationen
landet, staden är i man är i. Kanske känna nöd att be för.
För sig själv och för staden.
2. Vi behöver inte ropa ut det första
vi gör planer vi har. Låt gärna byggandet
ta tid.
3. I vers 13 tänker jag på just detta
att låta sig undersöka. Kom aldrig med
någon slags förutfattad mening om hur
människan eller platsen är. Nehemja
undersökte.
Nu på slutet av kapitlet gör Nehemja
det tydligt vilka tankar och planer
han har tillsammans med Gud.
Hans ord uppmuntrar och gör att
de blir flera som börjar arbeta
tillsammans.
Ingen ska behöva arbeta själv.
Vi är tillsammans.
Jag talade om för dem hur min Guds goda
hand hade varit över mig och vad kungen hade
lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!",
och de fattade mod för det goda verket.
Nehemja 2:18
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|