Senaste inläggen

Av Ulrika - Söndag 26 sept 14:00

Hej! Du fina och du värdefulla människa. Det finns ingen som är som du. Nu kommer jag att pröva en gång till. Göra en film som läggs upp en söndag. Väljer 26:e september. Det är då det är en lekmannaledd gudstjänst.

Du är förresten alltid värd att göra och pröva en gång till. Det önskar jag att du alltid ska komma ihåg. Du är värd ett en gång till. Det kan hända att du försökte be till Gud igår. Så kanske du fick för dig att du inte kunde. Att det liksom inte spelade någon roll. En knäpp känsla. En känsla som även jag känner till.

Be då en gång till. Du är värd det. Jag är värd det. Be en gång till. Det finns en öppen dörr för oss. Gud är alltid redo att ta emot.

Rubriken för idag är Rik inför Gud. Rik inför Gud.

Min önskan för dig är att du skulle ta emot orden idag. Att du skulle låta det bli tydligt och fast skrivet i ditt hjärta. Du är rik inför Gud. Vet du att en av synonymerna till att vara rik är överflödande. När något överflödar tänker jag att det är något som aldrig tar slut. Det helt enkelt överflödar.

Kommer du ihåg, om du kanske såg förra gången, att jag delade upp min lilla predikan i delar. Den gången var det fyra delar. Det blir troligen på samma sätt idag. Tror det passar bäst för mig och datorn :) Har ju lite på känn att den börjar visa tecken på att bli gammal nu. Inte minst jag kan nog fungera bättre om jag gör i delar.

Vi ska i alla fall fundera utifrån Rik inför Gud.  Det som du är. Innan jag fortsätter vill jag dela ett ord som Paulus skrev. Det är en bön som jag tror att du och jag kan behöva när vi tänker på livet och på vår rikedom.


Bön och lovprisning  Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,  att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. Efesierbrevet 3:14-21
Nu börjar den andra delen. Då när jag ville prata med dig om att vara rik inför Gud. Jag har en app på mobilen där jag får tips om Bibelord. Bibelordet från Amos kom på mobilen under några dagar och under den tiden då jag tänkte på vad jag skulle kunna säga idag. Till viss del kan det få hänga ihop med det jag vill säga till dig idag. Det står:

Sök det goda och inte det onda,
Amos 5:14a

Om du ska komma ihåg något särskilt från idag, förutom detta med att du
är rik inför Gud,  så är det känslan av och möjligheten du har att få välja.

Jag tror att vi ganska ofta hamnar i situationen av att välja. Amos skrev
om att vi skulle söka det goda och inte det onda. Aldrig det onda.Var
istället en människa som väljer det goda. Du är värd att få välja det
goda. Jag tror du kommer att få må bra när du väljer det goda.

Sök det goda och inte det onda,
Amos 5:14a2 Mos 32:1-4, 30-35



Det var när jag läste om Israels folk, Aron och Mose som jag började tänka
på välja och på ordet i Amos. Ja, de hade en längtan efter att någon skulle
hjälpa dem på deras vandring. Det var Moses som hade fungerat som detta.
Han hade nästan varit som en vattenslang för dem…

Så blev Mose borta en längre tid. Folket blev otåliga. Det kom sig så att de
gjorde en guldkalv. Jag kommer att klistra in Bibeltexten i boxen så kan du
läsa om du vill.

Guldkalven
När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.” Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.” Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron.   Han tog emot guldet och formade det med en mejsel och gjorde av det en gjuten kalv. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.”


Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld.  Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” Men Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd.” Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.32
2 Mos 32:1-4, 30-35

Guldkalven blev som en ersättning för Gud. Vår riktiga och verkliga Gud.
Har du någon gång i ditt liv försökt dig på att ha en ersättning? Du har
längtat så mycket. Du var ärlig, det kommer jag inte ta ifrån dig, men du
gjorde fel när du valde en guldkalv istället för riktig Gud.



Skulle man kunna säga att min första lilla del handlar om att välja. Du
behöver välja och du behöver söka det goda. Det kommer att kunna göra
dig rik inför Gud.

Vi fortsätter på tanken att välja. Det blir nog en av mina enklaste små funderingar till dig. Du behöver välja. Du behöver välja det goda och du får välja det goda.

Det kan vara en hjälp för dig och mig när vi väljer, att liksom se längre.

Jag väljer det här för då tror jag och då vet jag att detta kan hända…

Jag väljer att äta nyttigare mat för då vet jag… Jag väljer att borsta tänderna för då vet jag…

Jag väljer att be. Jag väljer att läsa Bibeln. Jag väljer att gå till kyrkan. Jag väljer att tro på Guds löften.

När du gör ett sådant val vet jag säkert att det kommer att få betydelse. Du kommer förstå mer och mer att du är rik inför Gud. Jesus talar om ett slags val. Det är när Han talar om skatter i himlen. Vi läser:

Skatter i himlen
Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.  För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Matt 6:19-21

Ser du hur det är som om Jesus ser längre? Han vet att du och jag kommer att stå inför olika val. Han lämnar inte dig när du tycker dig stå där helt själv och utan någon hjälp. Jesus står vid din och vid min sida. Han kommer alltid att vilja det bästa för dig. Han önskar att du ska välja det goda. Han säger:

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon
Matteus 6:24

Har du nu förstått att du har ett val? Kroppsligt, men gärna också andligt. Det finns så mycket fint och så mycket vackert som väntar för dig. Du är tänkt att få känna dig rik inför Gud. Du är tänkt att få uppleva det.

Sök det goda och inte det onda,
Amos 5:14a

Du som brukar titta in på min kanal vet att jag har ett ganska stort problem. För
mig har det den senast tiden vuxit sig alldeles för stort. Jag är ledsen att det
fortfarande finns, men kanske kan jag använda det till något bra. Det har varit
ont, men nu ska det bli gott istället.

Jag kan inte längre, har inte kunnat på många år, kan inte längre kissa. Därför
måste jag använda katetrar när jag går på toa. Det heter att man rikar sig när
man använder katetern.

Jag har försökt att påminna dig om att du är rik inför Gud. Jag hoppas att du
kommer ihåg de från min video. Du är rik inför Gud.

Vet du vad jag gjorde ett tag? Jag tror att jag faktiskt kommer att fortsätta med
det också. Varje gång jag gick in på toan, varje gång jag tog steget över
tröskeln, sa jag för mig själv, påminde mig själv, att jag var rik inför Gud.

Jag tror att det kan vara ett bra sätt för oss att komma ihåg. Varje gång jag går
över tröskeln ska jag säga orden, högt eller i tanken. Bara för att göra det tydligt
för mig.

Jag vet inte vilken plats eller tröskel som kan finnas för dig. Kanske ser du den
framför dig nu? Tänk om du skulle välja att använda just din plats just där som
Jesus är för dig. Öppna dörren och ta ditt steg över tröskeln. Välj att göra det.

Jag vet att det ibland knyter sig. Så gör min blåsa i alla fall. Knyter sig. Det blir
så svårt.

Minns du att jag pratade om överflödande i början? Att överflödande är en
synonym till rik. När min blåsa knyter sig kan jag inte alls känna mig rik eller
överflödande.

Förhoppningsvis känner du inte igen dig i tanken. Då menar jag inte
kissandet…

Jag menar mer ditt andliga liv. Du har aldrig tvingats känna att det knyter sig.
Allt har fungerat. Du känner igen dig i överflödande. Du känner igen dig i rik.
Jag är en av dem som beundrar dig och som önskar att det alltid ska vara så. Du
är värd det.

Jag tror ändå att det kanske finns någon som känner igen sig i att det knyter sig.
Jag kan känna mig ledsen för att den känslan finns. Jag tror att jag nästan hatar
den. Ogillar väldigt mycket.

Förresten… Det är inte slut eller kört för dig för att du känner att det knyter sig
eller att du känner dig fattig. Jesus talar om att känna sig fattig är en bra
utgångspunkt. Då har vi insett behov.

"Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör
himmelriket.
Matteus 5:3

Idag vill jag ändå gå vi vidare från den där känslan där det knyter sig. Jag tror
att det alltid finns ett steg till för dig och mig. Det finns ett steg till rik och till
överflödande.

Kan du och jag då välja att tro på Guds ord? Välja att låta det bli verkligt för
oss?

Det blir min avslutning. Tack för att du har tittat och jag hoppas att du fick med
dig något att bära med dig i ditt fortsatta liv. Du är älskad.


Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. För jag ska låta er finna mig, säger Herren.
Jeremia 29:11-14a





Av Ulrika - Söndag 26 sept 13:45


Hej!

 

Här är min kanal. Den som jag även har tipsat om tidigare.

Jag har eller ska lägga ut texten om Rik inför Gud här,

om du letar på min kanal på youtube kommer du även

kunna se film om du vill.


Av Ulrika - Söndag 12 sept 14:00

Hej du underbara människa! Du! Du som är älskad av Jesus. Du som är sedd och och du som är känd av Gud. Det finns bara en enda som är som du. Ingen annan kan ta din plats. 


Den här gången skrev jag texten innan jag gjorde filmen. Du kommer nog ganska ofta känna det som att jag talar till tittarna, men så klart tänker jag även på dig. Leta gärna upp Lillavattenslangen på youtube så kan du se om jag klarade att göra filmen. Nu tillbaka till min text...

Du behöver inte heller försöka att likna någon annan. Vara som henne eller som honom. Det blir bara jobbigt att vara i en sån jakt. Det blir stressigt.

Önskar att de orden skulle landa hos dig nu. Vara kvar där i ditt hjärta och i dina tankar. Du är bäst på att vara du.

Jag vet inte om du någonsin har läst i Psaltaren 139. Skriven av en man som hette David. Troligen har de flesta som brukar titta här läst den tidigare, men för dig som är ny vill jag läsa. Välkommen att lyssna. Vi läser först fem verser.


Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
Psaltaren 139:1-5

Vi läser några verser till. Bara för jag tänker att det är viktigt att du vet att du är älskad. Du är sedd och du är känd av Gud. Nu läser vi vers 13-18.


Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald! Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.
Psaltaren 139:13-18

Jag skulle kunna stanna vid de orden. Du är viktig och du är älskad. Det kanske var just det som du behövde få höra idag. Tack för att jag fick säga det till dig. Du är bäst!


  

Innan jag nämner texterna för idag, ja texterna som är enligt Svenska kyrkoåret, så vill jag ta dig med till stunden då Jesus möter Marta och Maria. Det blir som att jag gör ännu en avstickare, men så är jag. Jag låter mig vara mig själv helt enkelt och tala det som jag tror är viktigt.

Marta var ganska mycket framåt tänker jag. Hon bjöd hem Jesus till sitt hem. Eftersom det var hon som bjöd kan jag lite förstå hennes reaktion. Den var inte jättekonstig egentligen. Det är klart att hon ville det bästa för Jesus. Därför var hon upptagen av sina förberedelser. Det är bara det att hon behövde sänka sina krav lite. Jesus hade inget krav på henne att hon skulle ordna allt det där som hon fick för sig att göra. Städa städa ordna ordna… Allt för en fin yta.

Som vanligt finns det en annan tanke bakom - så som det brukar bli för mig - Det där med ordnandet och fejandet kan få oss att må mycket bättre. När jag till exempel raderade många av mina filmer permanent fick jag känna att jag mådde bättre.Visst sa jag bra saker i filmerna, men de som på riktigt ville se hade nog redan sett. Jag har också känslor. Om bara 30 hade sett på tre år, eller nåt, borde nog inte filmen vara kvar. Jag städade. Jag mådde bättre.

Nu tillbaka till Marta och Maria. Jesus var hemma hos dem. Nu läser vi texten. Lägg märke till Marta. Lägg märke till Maria. Lägg märke till vad Jesus säger.


Jesus hos Marta och Maria
Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.  Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.”
Lukas 10:38-42

Lade du märke till att Jesus sa orden? Sa orden om att ett är nödvändigt. Det som är temat för idag. För Honom var inte allt det där ordnandet och fixandet så viktigt. Då blev det mest yta. Här pratar Jesus istället om att det som är nödvändigt är att leva och vara nära Honom. Lära av Honom. Längta efter att vara nära. Tiden då det är du och Jesus.

Du vet nog att även jag behöver mina egna ord. Tänk att vi är välkomna att leva i den tiden. Jag och Jesus. Du och Jesus. Det är det nödvändiga.

På samma gång, i det som är världen, tror jag på att vi kan få må bra av att fixa och ordna. Men. Men det är inte det nödvändiga. Jesus är nödvändig. Han är obligatorisk och bindande för mig. Det skulle inte fungera utan Honom. Jag vet att jag har massor att lära. Jag är inte färdig, om man nu nånsin blir det… men jag vet på vilken sida jag står. Jag vet vad jag längtar efter. Önskar att även du vet vad du längtar efter. Vet vad som är nödvändigt för dig.


  

Nu ska vi äntligen gå lite till texterna som är för idag. I gamla testamentet läser vi ur Nehemja. Minns du att jag en gång pratade om att vi behöver ett? Du behöver få ha ett positivt , för att kunna gå framåt. Jag kan tänka att det är nödvändigt för oss.

Det är precis som om Nehemja skriver om att ett är viktigt. Så klart nämner han inte just de orden, men för mig… För mig kunde jag tänka på att ett positivt är bra att ha, ja kanske är det faktiskt nödvändigt?

Han påminner om Guds barmhärtighet. Han påminner om Guds Ande som en gåva. Han påminner om att Gud alltid har varit med. Jag är helt övertygad om att ett positivt är viktigt för dig och mig. Det är nödvändigt.

Men i Din stora barmhärtighet övergav Du dem ändå inte   i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldpelaren lyste i natten på vägen de skulle gå.

Din gode Ande gav Du för att undervisa dem.  Ditt manna nekade Du inte deras mun, och vatten gav Du dem när de törstade.
 
I fyrtio år försörjde Du dem i öknen, och de saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
Nehemja 9:19-21

Vet du? Jag tror att jag hamnar i tanken då, nu, sen. Jag tror att det kan få vara en god inställning i vårt liv. Jag tror till och med att det kanske är nödvändigt för oss. Vi kan fortsätta för vi vet att Gud var med . Han har alltid haft omsorg.


I evangelietexten är det som om Jesus pratar om ett nu. Jag vet att Jesus vet det som är ditt nu. Jesus vet också det som är mitt nu. Minns med glädje den dagen då jag stod och diskade. Mitt där blev jag medveten om att Jesus såg mitt nu. Gud såg mitt nu. Det gjorde mig trygg.

Jag skulle nästan kunna säga att det är nödvändigt att få veta det. Att kunna få vila i att Gud vet om mig. En annan synonym till nödvändigt är att det är en grundförutsättning. Du behöver helt enkelt veta att Gud vet ditt nu. Du behöver inte känna rädsla för sådana ord. Du kan istället få känna dig trygg. Du är ju älskad av Gud. Låt det stanna i ditt hjärta att Gud vet ditt nu.

Så här säger Jesus:

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med?  Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta.  Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Matteusevangeliet 6:31-34

Jag kan förstå och även ana att det där med att leva i ett nu inte alltid är så lätt. Jag vet att när jag pratade om det förra gången, då när jag nämnde tro och liv - nu.  Den gången var det som om jag mest bara svepte över det. Idag ska jag försöka att göra lite annorlunda. Jag vill prata om ett nu för dig. Kanske är ett av de första stegen för dig, i att låta ett vara nödvändigt, bli att du tar på dig dina läsglasögon när du läser i Guds ord? Ta på dig läsglasögonen.

Det blir väldigt sant för mig. Jag ser inte utan mina läsglasögon. Jag kan knappt gissa mig till vad det står.

Nu lämnar vi de fysiska läsglasögonen. Kan du mer tänka att du behöver ta på dig de andliga läsglasögonen? Det är nödvändigt för dig. Du behöver ta på dem. Jag har samlat några extra Bibelord till dig. Kom att tänka på dem när det gällde att se och att låta det vara nödvändigt att se. Vi läser först bönen i Psaltaren. Tror jag kommer att göra det någon mer gång också. Be att Gud öppnar dina ögon. Det är nödvändigt.


Öppna mina ögon, så att jag
ser undren i din undervisning.
Psaltaren 119:18

Vet du. Det känns så roligt att göra iordning den här filmen till dig. Jag sitter på samma plats, som vanligt, men jag försöker att måla lite på min skärm, ja göra lite annorlunda. Jag prövar att dela Bibelorden tydligt till dig. Titta på Lillavattenslangen.

Nu fick du bibelordet om att be Gud öppna ögonen. Jag tror det är nödvändigt för dig och mig, så vi kan se mer av Gud. Jag är också säker på att vi behöver låta Gud se mer av oss. Det är nödvändigt.

Jag kom också att tänka på texten som handlar om den blinde mannen vid Betsaida. Eftersom jag tänker att Bibelns ord är viktigt för dig och mig kommer jag att läsa även det. Vi är fortfarande på avdelning nu. Jag vet att jag kan bli lite långsam, men jag tror att jag har något viktigt till dig. Vi läser först, och så kommenterar jag lite sen.


Jesus botar en blind
De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?” Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd."  Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart.  Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Markus 8:22-26

Jag tror att anledningen till att jag ville ha med denna text är att Jesus fick göra en gång till. Jag vet inte om du har varit i den situationen att du bett och att du då så klart kände det som om allt skulle bli klart på en gång. Nu skulle jag se!!! Ändå är det som att du inte ser tydligt. Det är ju bara träd. Jag tror att jag vet att det finns sådana tider. Då när allt bara känns som träd. Jag ville ju se. Jag ville tro. Ändå verkar det hända ingenting.

I texten läser vi om att Jesus lade händerna på hans ögon igen. Det är så vackert med tanken om igen. Jesus rörde igen. En gång till. På nytt. Det kommer aldrig att vara kört för dig och mig, säger man förresten så nu för tiden? Det kommer aldrig att vara en sista chans för dig. Inte nu när vi är här på jorden. Inte för mig heller. Vi kommer alltid kunna få be bönen om att få ha öppna ögon så att vi kan se vad det är Jesus gör nu.

 

Öppna mina ögon, så att jag
ser undren i din undervisning.
Psaltaren 119:18

En annan sak från berättelsen om den blinde mannen i Betsaida är att Jesus säger till honom att inte ens gå in i byn. Ta med dig tanken om du vill. Skulle man kunna tänka att det som var byn förut var något som inte var bra? Där var han blind. Där var han plågad. Blinda på den här tiden hade det ju inte särskilt bra. Jesus bad honom att inte återvända till det. Kanske finns det något i ditt liv som du bör akta dig för att återvända till? Vi får och vi behöver få se att ett nu finns. Ett nu där vi får se hur Jesus är och vad Jesus kan göra. Vi behöver ett nu.

Jag gissar att jag redan har tipsat dig om att ha Bibelappar på mobilen. Där kan du läsa ord. Ord som bygger upp och ord som ger dig råd. Ord som kanske kan hjälpa dig att se att det finns ett nu.
Tänk om du och tänk om jag, ännu mer skulle ta vara på skatten som finns i Guds ord. Använd dina läsglasögon. Börja med något litet. Läs en gång till om du glömmer. Jag kan själv känna att jag glömmer.  Då läser vi igen. Vi vill ha ett nu. Det är nödvändigt för oss.


Öppna mina ögon, så att jag
ser undren i din undervisning.
Psaltaren 119:18

Nu har jag pratat om och om nu. Jag är i alla fall en av dem som ser och ser nu i Bibeln när jag läser. Jag tror att jag skulle vilja säga till dig att det kan vara nödvändigt för dig. Nu ska vi komma till tanken sen. Du vet nog redan att jag älskar tanken av sen. Ja, för jag tror att jag säkert redan nämnt det i en annan film. Sen. Om en stund ska vi läsa en enda vers från Episteln. Det är Paulus som skriver. Jag önskar att du skulle ta med dig att Guds ord är viktigt för dig. Ja, det är till och med nödvändigt. Det är en förutsättning för vårt fortsatta liv. Jag önskar också att du ska se att det finns ett sen. Det väntar något vackert för dig.


Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.
Jesaja 43:19

Episteln. Nu kommer vi då till Episteln. Märker att jag ganska ofta kommer in på sidospår? Det finns så mycket jag vill säga till dig. Då, nu och sen. Du ska få vara med i ett bygge. Guds bygge.
Ville ha med ordet som är översatt enligt Bibel 2000. Där står det om byggstenar. Tänk att du och jag har gåvan att få vara med i ett bygge. Du ska få. Jag ska få. Det sker på olika sätt, men det är alltid Gud som är grunden. Ta på dig dina läsglasögon och se. Jag tror det är nödvändigt för dig att se att du ska få vara en byggsten. Jag tror att du är det redan nu, men tänk på sen. Se fram emot vad som ska komma.


Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats.
Apostlagärningarna 20:32  (Folkbibeln )

Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats.
Apostlagärningarna 20:32  (Bibel 2000)

Jag tror att det här blev en av mina rörigaste funderingar/predrikningar. Det fanns så många saker jag kom att tänka på. Så mycket som jag ville säga till dig. Kanske skulle det gå att sammanfatta med orden då, nu och sen. Jag tror att du kanske också minns läsglasögonen. Vi behöver ha dem på oss för att se att Gud var med . Han är med nu. Gud kommer också att vara med sen. Det är nödvändigt att du tar på dig dina andliga glasögon. Jag tror att en ny värld öppnas för dig när du gör det.


Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.
Jesaja 43:19

Tack för att du tittade på min film. Blir jätteglad om du kommenterar. Jag tror att jag vill fortsätta med filmerna varannan söndag. Jag tror nämligen att det finns några som gillar. Ni är bäst.


Tack du som läste. Klicka gärna på hjärtat om du gillade texten.

Kram från Ulrika















Av Ulrika - Söndag 29 aug 14:00

Hej du underbara människa. Du som är älskad. Du som är tänkt att få fortsätta. För två veckor sen skrev jag om Tro och liv. Om tro och liv då, tro och liv nu samt tro och liv och sen. Det skulle kunna hända att du fortfarande tänker på orden. Att du låter dem bli viktiga för dig. Det skulle göra mig glad.

Om två veckor från nu, räknar jag med att prata om att Ett är nödvändigt. Jag hoppas att det blir av. Jag har inte läst texterna än, men jag känner i mitt hjärta att jag ser fram emot det. Ja, tänk att få göra det som finns i ens hjärta och vilja. Det blir något bra när du låter dig göra det. Särskilt när det är saker som Gud har lagt i ditt hjärta.

 

Jag har satt varannan vecka som ett mål för mig. Varannan vecka kommer det troligen en film, eller som här - en text. Varannan vecka kommer det någon slags predikan, eller mer fundering, från mig. Jag tror förresten att vi kan få må bra av att sätta mål. Ja, jag tror det är nyttigt för dig att sätta mål.

Idag ska jag försöka att dela några tankar om att vara medmänniska.

Att vara en nästa, medbroder, medsyster och like. Att vara en like är att få vara en som känner sig jämställd. Jag hoppas att du får den känslan när du läser från mig. Jämställd. Jag är inte bättre än dig. Jag är inte heller sämre än dig. Vi hör liksom ihop. Människor älskade av Gud. Människor kallade av Gud.


Ja, du är kallad att vara en medmänniska. Du är också kallad att låta andra vara det. Du är kallad att vara en medmänniska. Tror ordet fastnat hos dig nu.  

Vi börjar med Gud. Det är Han som har visat oss vad kärlek är. Det är Han som är vårt föredöme. Det är Honom som vi vill bli lika.

Guds kärlek och vår
Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.  Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.  Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.  Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
1 Johannes 4:7-10

Ordet som vi läste nu är ett ord hämtat i enligt kyrkoåret och framför allt hämtat ur Bibeln. Denna älskade bok. Ytterligare en text idag, enligt kyrkoåret, är från Lukas där Jesus berättar om Den barmhärtige samariern. Här kommer den texten. Jesus är här tillsammans med lärjungarna och en laglärd kommer till dem.

När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser.  Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det.”

Den barmhärtige samariern
Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.
En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi.  På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

Men en samarier som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. Han gick fram och hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han.”
Lukasevangeliet 10:23-37


  


Den barmhärtige samariern var verkligen en medmänniska. Kanske var det till och med så att andra människor ansåg denna person vara lite mindre värd. Inte kunde väl han. Han var ju en samarier. Det visade sig ändå tydligt att det var just han som blev den som hjälpte. Han var en medmänniska.

Du och jag är kallade till det. Du är kallad. Du behöver inte längre fundera så mycket. Vad ska jag göra? Vad har Gud tänkt?

Det är sant att Gud kan ha en särskild speciell och personlig kallelse till dig. Den har du rätt att söka. Utanför det behöver du veta att du är kallad att vara en medmänniska. Så enkelt är det. Det är en allmän kallelse för dig och mig. Du är kallad att vara en medmänniska.

Vet du? Jag råkade göra filmen innan jag skrev till dig. Kanske lite dumt. Försök att titta på filmen så förstår du det där med att ta ett steg tillbaka. Sök efter Lillavattenslangen på youtube.

När vi är medmänniskor behöver vi kunna ta ett steg tillbaka inför andra människor. Det känns som en viktig egenskap hos en medmänniska.

Jag är också säker på att du och jag behöver ta ett steg tillbaka inför Gud. Ta ett steg tillbaka inför Gud.

Minns du att jag påminde dig om att du är kallad av Gud att vara en medmänniska. Kallad av Gud.

Jag vet, i mitt eget liv också, att de där orden kan ställa mycket undran. Vad? Vad ska jag göra? Vad var det Gud tänkte?

Kan vi då inte först ta ner det till det allra enklaste. Du är kallad att vara en medmänniska. Kanske bara lämna ett leende till någon. Kanske ett hejarop. Kanske kan du hjälpa med något? Bära kassen? Tända lampan?

Utöver det… Jag tror på kallelse från Gud. En alldeles speciell och personlig kallelse. Till just dig. Du är alltid välkommen att söka där. Fråga och prata med Gud. Han älskar dig. Han har de allra bästa tankarna för dig. Han lägger längtan och vilja i dig.

för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.
Filipperbrevet 2:13

Ibland kan känslor komma då det känns som om det mest bara är omöjligt. Jag är en av dem som vet att sådana tider kan komma. Stanna då upp en stund. Ta ett steg tillbaka och lita på att det är Gud som gör. Gud som hjälper. Han kallar dig.

Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.
Filipperbrevet 1:6

Tack för att du finns och tack för att du läste. Tryck gärna på hjärtat om du gillade texten. Jag hoppas skriva om två veckor igen. Om att Ett är nödvändigt.

Kram från Ulrika








Av Ulrika - Söndag 15 aug 09:00


Hej du fina människa! Tack att du vill lyssna en stund på mig. Den här dagen är speciell. Jag trodde nämligen att jag skulle förbereda mig för just idag, 15 augusti. Det var så mycket som talade för det, i alla fall i mitt huvud.

Jag trodde att idag var gudstjänsten lekmannaledd. Ja då det är någon som inte är utbildad präst som predikar. Det skulle bli jag…

När jag fick reda på att dagen ju egentligen var 26:e september, så kunde jag ändå inte riktigt släppa tanken. Tanken på att få skriva en enkel predikan. Därför skrev jag ändå. Jag skulle ju få fundera utifrån rubriken tro och liv. Det fanns så mycket där som jag ville fortsätta på.

Jag tror förresten att du kanske också har saker i ditt liv som du vill fortsätta på. Det som Gud kanske gav dig för många år sen. Tänk om du idag kunde få hopp igen om att få fortsätta.

Gräv aldrig ner det som Gud har gett dig. Jag vill inte heller göra så. Vi ska få fortsätta. Det är en av sakerna som jag önskar att du ska ta med dig från idag.

Du ska får fortsätta. Hur än din situation ser ut just nu. Ditt liv spelar roll. Det betyder så mycket att just du finns.

Vet att jag ju kunde ha slutat här. Ditt liv betyder. Det finns en fortsättning.

Om du ändå vill får du gärna lyssna vidare. Ta det i delar eller ta allt på en gång. Kanske kommer det något som är viktigt för dig. Något som du behöver höra. Önskar du skulle spara det i ditt hjärta om det händer. Hålla det nära dig.

Rubriken för idag är alltså tro och liv. Jag ska dela några tankar med dig och med er om just detta ämne. Tro och liv. Jag tror att jag på något sätt fick tre ord för idag. Då, nu och sen.

Om du följer med mig kommer du att se om jag lyckades skriva ihop något om det. Då nu och sen. Samtidigt med tanken tro och liv Tro och liv - då. Tro och liv - nu. Tro och liv -  sen.

Det låter kanske omöjligt, men jag gör ett försök. Jag ville fortsätta precis som jag tänker att du också ska göra. Fortsätt.

Gud - tack att vi får tänka en stund på tro och liv. Jag ber att jag ska och jag ber att vi ska kunna ta med oss något gott härifrån idag. Kom till den människa som behöver Ditt goda ord idag. Inte mitt, utan Ditt ord. Jag ber Gud.
I Jesu namn amen

Vi börjar med att läsa ur psalm 143. Det är David som skrev. Jag kommer att börja lite tidigare än vad som anges enligt kyrkoåret. Vi läser först tre verser.
Så här skriver David. Från vers 4. Jag läser föresten översättning via Svenska Folkbibeln. Det är där som jag oftast läser.

Min ande mattas i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst. Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk. Jag sträcker mina händer mot dig, min själ är som törstig jord inför dig.  
Psalm 143:4-6

Vers 5 igen. Jag tror jag nästan älskar vers fem. Det finns en hemlighet där                                      när vi tänker på tro och liv.

Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla
dina gärningar och tänker på dina händers
verk.

Jag tror att när du och jag vill leva ett liv med tro och liv, är det bra
för oss när vi kan minnas det goda som redan hänt. Vårat då är så
viktigt.

Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och
tänker på dina händers verk.

Tycker du att du ju inte har ett enda gott minne att bygga på? Du
minns mest att anden mattas och att hjärtat stelnar. Så som ju David
också nämnde. Jag vet att sådana tider kan finnas. De är hemska.  
 
Stanna bara inte vid känslan av att mattas och stelna. Jag vill inte
heller stanna vid en sådan känsla. Istället tror jag att vi behöver be
Gud om ett gott minne.

Det är rätt väg att gå. Jag vet att Han vill ge. Jag önskar oss vara
trygga i den starten och med den tanken. Gud vill ge. Gud vill ge
goda minnen.

Det kommer att hjälpa oss när vi fortsätter vår vandring i tro och
liv.

Tack Gud att Du just nu kan ge goda minnen. Du kan påminna eller
om Du kanske ger ett helt nytt.

Nu ska jag göra ett försök med att visa er bilder och samtidigt prata lite o
dem. Utan något manus. Vi får se hur det går. Under tiden kanske du blir
påmind om något som Gud har gjort i just ditt liv eller du kanske börjar
längta efter ett tryggt då. Ett då som är en hjälp för dig när du vill leva i
tro och liv.

Nallen - från vitryssland. Elefanten - en gång till. Ganska nyligen - om hur
Gud ser där på badrumsgolvet. Kramen i Solna.

Skulle man kanske kunna säga att vi tänkte på det som var en
stund. Vi tänkte på det där dom var då.  Vi behöver kunna ta vara
på det fina som finns. Vi ska inte vara rädda när det kommer tider
då anden tycks kännas mattad.

Inte rädda, utan istället försöka att minnas det som var gott. Jag
önskar för dig att du kan få minnas något gott.

Om min första lilla del handlade om då, och gärna om att få
uppleva tro och liv i det som var då, så kommer vi
till nästa lilla del. Den handlar om nu.

Tänk att få be om att få uppleva tro och liv i tiden som är nu. Nu. Vi
kan få börja ta vara på det som är nu. Tänk att du och jag har rätt att
få uppleva tro och liv idag. Nu.

Idag handlar evangelietexten om Farisén och tullindrivaren. Det här
hände ju inte nu, nu 2021, men ändå tror jag att texten kan få tala till
oss i vårt nu.

Jag vet inte om du känner till berättelsen. Fariseen står där och är
nöjd med allt han kunnat göra. Han tycker sig helt enkelt vara över
allt och alla. Han har inget då som han känner sig orolig över. David
uttryckte ju det där med att anden mattades och hjärtat stelnade.

Du och jag har däremot bett om ett positivt då. Jag önskar att Gud redan
nu har påmint dig om ett fint då. Du är värd det.

Vi möter också tullindrivaren.

 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
Lukas 18:13

Det är som om han inte alls kan tro på ett tro och liv. Att det är för honom
nu, i denna stund. Han kommer bara ihåg ett dåligt då, och det gör så ont.

Anden mattas och hjärtat stelnar. Han har inga goda minnen.

Jag är tacksam för hur Jesus ser då. Han är där i nuet och lyfter upp
mannen. Jag kan nästan se framför mig hur Jesus går fram till honom.
Säger att det dåliga då är borta och att det finns tro och liv även för
honom. Det finns ett nu.

Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
Lukas 18:14

Tack Gud att det finns ett nu. Ett nu där du lyfter av bördor som
kanske finns. Ett nu där vi kan få börja tro på tro och liv. Ett liv
där vi kan få tro på att det finns en fortsättning.

Nu lägger jag bara till en liten parentes för dig. När jag har läst min text,
om och om igen, märker jag att ibland är då dåligt och ibland är då bra.

Jag tänker att de dåliga då finns, men det är inte dem vi ska hålla fast vid.
Vi ska istället sträcka oss mot de då som är bra. De då som lyfter oss upp.

Vi får be Gud om bra då. Jag hoppas att du förstår min tanke.

Nu har vi ägnat lite tid till tanken då och tanken nu. Jag tror att du kanske
också kan följa med i att det fanns tro och liv då och att det finns tro och
liv nu.

Jag skulle i den sista delen vilja få dig att också tänka på sen. Kan vi tänka
på ordet sen en liten stund? Bli lite mer koncentrerade på det. Jag tror att
vi är flera som längtar att få uppleva tro och liv, även sen.

Det var förresten den 18:e juli jag först började skriva på denna predikan. Ännu tidigare hade jag tänkt tanken. Ja, tänkt att jag skulle skriva den här texten. Den 18:e juli började jag alltså att skriva.

Idag är det ungefär en månad senare. Nu är jag här med dig.

(Det här handlade förresten lite om att jag hoppades få predika just den dagen då det var en lekman, inte en utbildad präst, som predikade. Jag har nu lärt mig att det är 26:e september som en lekman är, kanske hörs du och jag även då)

Jag ville ändå skriva. Om inte annat så tror jag att jag och kanske du skulle kunna få en tanke att bära med sig. Då är det värt det. Det känns roligt. Det känns bra. Det känns spännande. Det är som att det pirrar i mitt hjärta.

I ditt och mitt liv, i livet att vilja leva med tro och liv behöver vi låta oss ta steg rakt ut i ett ”ingenting”. Man skulle nästan kunna säga att det är det jag först gjorde då den18:e juli. Ett steg rakt ut i ett ingenting.

På sätt och vis stämmer ju faktiskt tanken ihop lite med rubriken tro och liv. Ganska ofta tror jag nämligen att vi behöver göra saker som vi tror att vi inte kan. Saker som vi tror är omöjliga. Jag skriver till dig, utan att riktigt veta om brevet kommer fram. Tro och liv.

Är du med på tanken? Göra fast man inte är riktigt säker. Fantisera om att kunna göra det vi längtar efter. Jag längtade efter att predika. Då började jag se det framför mig. Jag började att försöka tro.

Jag är säker på att det finns saker och områden i ditt liv som du önskar ha en tro för. Det finns något du längtar efter. Det finns ett slags sen som du längtar att vara med om. Vad jag önskar för dig och mig att vi skulle få se att det är sant. Det fins ett sen för oss. Ett sen med tro och liv.


Jag tror att jag nästan älskar känslan av förväntan som kan finnas i ordet
sen. Sen ska vi få leva i tro och liv. Sen ska vi se hur Gud lyfter av. Sen
ska vi se att vi fick klara att fortsätta.

Minns du att vi läste ord av David alldeles i början av det jag sa. Där som
han skrev om att anden mattades och hjärtat stelnade. Han skrev också det
goda om att låta sig minnas goda minnen. Det som jag tror att du och jag
behöver när vi vill leva i tro och liv.

Nu ska vi läsa resten av Psalm 143. Det är som att David har en sån god
förväntan och tro på att Gud kommer att vara med i det som blir sen. Han
är trygg i det. David vet att ett då finns - här kan vi se att det dåliga då
finns.

Jag önskar att du också kan se att ett sen finns.

Herre, skynda att svara mig, min ande förgås! Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag som de som går ner i graven. Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig.
   
Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig.
Rädda mig från mina fiender,  Herre hos dig söker jag skydd.
Lär mig att göra din vilja,  för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark.
Psalm 143:7-10


Av Ulrika - Söndag 1 aug 17:01

Först hade jag den här bloggen. Sen hade jag youtube. Mitt senaste inlägg kommer här:


Nu är jag inte längre säker på vad det är jag ska göra. Ska nog bara låta mig försöka att vila.


Av Ulrika - Tisdag 20 juli 05:00

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se