Jag kan känna handikapp på det sättet 

att jag ju inte kan tekniken, och å andra 

sidan har jag ingen nyckel in i studion heller.

Och jag mår inte så bra, så jag orkar nog 

egentligen inte även om jag skulle få hjälp.

Tänkte kanske någon gång läsa upp manuset 

på youtube? Kanske. Om jag orkar. Annars

kommer det om tre veckor. 

Jag har läst hela kapitlet. En mycket klok kvinna

uppmuntrade mig en gång till att välja ut en enda 

vers och fokusera på den, fundera på den…

Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som 

inte är till som om det var till. 

Rom.4:17

Vet du vad… Jag kan då och då få för mig att 

jag är en av dem som inte är till.

Ja, det låter hemskt, men så kan man, kan jag,

känna lite som ibland.

Kom att tänka på när Micke och jag var i

affären för många år sen. Du vet hur försäljaren

snart brukar komma fram till kunden? 

Men ingen kom. Vi, jag, kände oss osynliga.

Det kändes inte alls som en bra känsla. Känns

inte bra om någon skulle känna så.

Ibland.

Ja ibland kan man få för sig att helst av 

allt vilja gömma sig lite. Ligga under täcket.

När de stunderna kommer kan jag aldrig

tänka det som att vår Gud drar oss fram

och tvingar oss göra något vi inte klarar.

Däremot. 

Tror du inte att det kan vara så att Gud

lockar oss till att pröva? Lockar oss för

Han vet att det finns så mycket av liv 

och goda egenskaper hos oss. 

Det händer kl.18-20 och är på Radio Norrköping.

Bor du i Norrköping ska du kunna lyssna via 89.0 MgHz,

annars via länken ovan.

Det som kunde verka så lugnt och bra,

var inte helt och hållet bra.

Jag tyckte om att läsa att alla fick vara 

med på arbetet. Även nära mitt över sitt

hus.

Kapitel fem verkar handla en hel del om

stridigheter. Då när man pekade och tyckte

”grannen” hade gjort fel. 

Så står Nehemja där och får höra ”klaget”.

Jag blev mycket upprörd när jag hörde 

vad de sade och hur de klagade. 

Nehemja 5:6

Det var nog en jobbig period. Jag förstår

det som att det nästan på var bröderna, alltså

folket som hörde ihop, som bråkade.

Nehemja lämnade dem inte och lät saken 

bara vara. Det står om att han överlade med

sig själv. Han funderade.

Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. 

Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, 

så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak 

att håna oss?

Nehemja 5:9

När jag först läste och skrev trodde jag inte

texten skulle bli särskilt lång. Men ändå.

Om vi går till vår egen tid. Tror ni inte 

att det bara blir till en slags ”onytta” när

kristna bråkar med varandra, säger som 

att ”min tro är bättre än din, så jag är här”.

Jag kommer vara, är en av dem som behöver

be om förlåtelse när jag gör skillnad på tro.

Å ena sidan gör jag ofta min egen tro för 

liten och å andra sidan kanske jag tänker

för liten tro om andra. Dumma mig.

Jag tycker om att läsa om Nehemja, men

nu på slutet av kapitel fem blir han lite som

”självgod”. Ja, då som han berättar om allt

det bra han gjort. 

Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för 

detta folk och räkna mig det till godo.

Nehemja 5:19

Eftersom jag kanske kommer träffa Nehemja

behöver jag ju skriva att jag tycker hans arbete

var fint och att jag lärt mig saker, men nu ville

jag helst bara skriva till dig som kanske råkat

träffa på ”självgoda kristna”. 

De som sagt till dig att det bara är de som 

gäller? Bara de duger? De har ju lagt ner

så mycket av sitt arbete. 

Då önskar jag vara en av dem som kan få

lyfta dig. Få säga till dig att du är du. Älskad.

Älskad då. Älskad nu. Älskad för alltid. 

Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: 

"Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter 

jag min nåd förbliva över dig.

Jer.31:3

Kanske något när man känner prövningens stund?

Kommer du ihåg? Jag gör.

Ett tag, ganska lång tid höll det på,

var jag mycket noga med mina inlägg.

Förberedde.

Så blev det inte på det sätttet längre.

Jag förbereder för det mesta bibelläsningen.

Den känns viktig för mig.

Men det där andra. Verkar som jag för det 

mesta är alldeles för trött.

I torsdags var jag hos läkaren. Han undrade

när det var jag slutade kunna knäppa knappar.

Han undrade när jag slutade kunna gå så långt.

Jag vet inte riktigt. Knapparna var länge sen.

Gränsen för gå prövade jag i torsdags efter

besöket.

250 m. Men då går jag inte riktigt. Släpar

liksom högra benet.

När jag skriver använder jag vänster pek.

Bara stor bokstav behöver jag höger också.

Det har sakta sakta blivit sämre. Men när jag 

jämför med många andra tycker jag att jag mår

bra.

Rollatorn har jag inne. Skulle nog smartast

ta den hela tiden, men det gör jag inte. Dumt

av mig.

Jag kanske kommer kunna ha bloggen som 

kom ihåg). 19/2 2015 var maxgång 250 meter.

Jag trillade inne två gånger på fredag utan rollatorn.

När jag var på sjukgymnastik skulle jag hjälpa en

kvinna att hänga upp kappan - då tappade jag balansen

och ramlade pyttelite på henne.

Varför är det så tokigt att det oftast är handikappade

som hjälper andra handikappade?

Jag kommer inte att skriva all bravader här,

men idag blev det. Då vet ni att det en del är

så att jag brukar va för trött för att skriva, så

det inte blir som vanligt. Men jag tänker

fortfarande ganska ofta på er. Kanske handlar 

det en hel del om att få bestämma sig? 

Önskar du har en bra lördag!

Om jag förstår rätt är klippet så långt som 40 min.

När det har gått 2,49 kommer "Han vill ge dig styrka",

som ganska ofta är med när jag har radio. Lyssna på 

skivan en gång om du vill. Jag lade den som favorit. :)