Det var Nehemja som fick uppdrag 

att bygga upp sin stad igen. Bygga

upp och låta människorna må bra. 

En av sakerna jag tänker på när jag

läser är att Nehemja hade mycket 

av medkännande med människorna

eller kanske mer med situationen 

som var. Han såg det som var brutet,

det som hade blivit fel.

Det fanns inte längre det skydd som

behövdes.

Det hände i månaden Nisan, i Artasastas 

tjugonde regeringsår, då vin stod framför 

kungen, att jag tog vinet och gav det åt 

honom. Och jag hade aldrig tidigare visat 

mig bedrövad inför honom. Han frågade 

mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju 

inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." 

Då blev jag mycket rädd och jag sade till 

honom: "Må konungen leva för evigt! 

Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad 

där mina fäders gravar finns ligger öde och 

dess portar är nerbrända?"  Kungen sade till mig: 

"Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens 

Gud, och svarade sedan kungen: "Om det behagar 

konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, 

så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders 

gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen”

Neh.2:1-5

Nehemja kände sorg.

Undrar tro hur vår Herre Jesus ser på vårt

land, vår stad? Jag vet att Han är fylld av 

kärlek till oss människor, men kan det

nog vara så att situationen ofta har

blivit tokig och knäpp. Då när inte

skyddet finns. 

Vi behöver fler som är som Nehemja 

som ber och vädjar för sitt folk. Kanske

kommer det inte sluta med något synligt

resultat men ett andligt? 

Nehemja i alla fall, han kände för

situationen. Han reagerade på det

som blivit fel.

En av verserna, ja för så kan det 

vara när Bibeln läses, en av verserna 

lyste på något sätt fram. Vers 12.

Sedan steg jag upp om natten tillsammans 

med några få män, och jag hade inte talat 

om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta 

att göra för Jerusalem.

Neh.2:12

Jag skrev om att känna medkänsla

för situationen och reagera. 

Här är Nehemja lite mer hemlighetsfull,

eller berättar att han har varit. 

Kan det nog vara så att vi först inte

ska ”ropa ut de stora planer vi har”?

Och det är också inget fel att låta

planer ta tid. 

Vi kan få vara nöjda med det lilla. 

Jag kan. 

Om natten drog jag ut genom Dalporten 

fram mot Drakkällan och Dyngporten 

och undersökte Jerusalems murar. 

De var nerbrutna och portarna var 

förtärda av eld. 

Neh.2:13

Det har hittils blivit tre små punkte

Att gärna få känna för situationen
landet, staden är i man är i. Kanske känna nöd att be för.
För sig själv och för staden.

2. Vi behöver inte ropa ut det första

vi gör planer vi har. Låt gärna byggandet

ta tid.

3. I vers 13 tänker jag på just detta 

att låta sig undersöka. Kom aldrig med

någon slags förutfattad mening om hur 

människan eller platsen är. Nehemja

undersökte.

Nu på slutet av kapitlet gör Nehemja

det tydligt vilka tankar och planer

han har tillsammans med Gud. 

Hans ord uppmuntrar och gör att 

de blir flera som börjar arbeta 

tillsammans.

Ingen ska behöva arbeta själv.

Vi är tillsammans.

Jag talade om för dem hur min Guds goda 

hand hade varit över mig och vad kungen hade 

lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", 

och de fattade mod för det goda verket. 

Nehemja 2:18

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Jag skrev ju en bok. Lite godis - en andaktsbok från mig till dig. En jättefin bok. En bok värd att äga. Har nu under ett halvår sålt den via https://www.litenupplaga.se/ men efter fredag 26/4 kommer den troligen inte finnas där längre.  ...

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på  arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig.    Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Hej ni bästa!   Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop.   Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

    Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit.   Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok.   Spännande. Roligt. Nervöst. ...