Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom Honom.

Kol.3:17

Det är lätt att man kanske råkar känna skuld inför ett sådant ord.

Det som står här. Göra i Jesu namn?

Kommer ihåg ett drama jag såg ”i min ungdom” *ler* Om en person som hade Jesus hos sig. Hon skulle gå ut på en fest (eller var det bio?), men tyckte att Jesus ju kunde stanna kvar hemma. Det var lite pinsamt att ha Honom hängande med, och det kanske inte alltid var så bra saker hon tänkte göra? 

Nu när jag läser ordet kan jag känna en del av glädje och förundran. Tänk att jag har den förmånen att Jesus alltid vill vara med!

Visst kan det finns tillfällen eller situationer som inte känns så bra, som att man nästan känner att Jesus kan ”gå iväg”. 

Men kanske kan det faktiskt vara så att om det skulle vara en dumt situation för dig, något som du nästan skäms lite för, då är det väl inte heller nyttigt för dig? Då handlar det om att vara bevarade, beskyddade tänker jag.

Då kan hjärtat fyllas med tacksamhet. Jag tror på att Gud är rädd om oss. Gud är rädd om dig. Därför behöver du inte vara i situationer som inte känns uppbyggliga. 

Och om det skulle vara så att just där, just i en hård miljö, där tjänar man Gud - då tror jag på att Gud ger den kraft man behöver.

Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft. 

Fil.4:13

Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig

Job 42:2 (det var när Job pratade med Gud)

Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har Han tagit bort genom att spika fast det på korset.

2 Kol.2:14

Det står om Jesus här. Vad Han har gjort, men också vad Han gör tänker jag. 

Jag tror att det tyvärr ganska ofta är så att man rotar upp gamla saker. Gamla saker som man tänker att man gjort fel, och så tycker man illa om sig själv. 

Så därför kanske det är så? Det där jag skrev om att Jesus gör. Jesus håller på och påminner om förlåtelse.  

En gång för alla dog och uppstod Jesus. Det är redan klart, men vi är människor... Rotar i gammalt, är bra på att tycka illa om sig själv. 

Synonymer till spika är fastslå, fastställa, bestämma. Jesus har bestämt att synden är borta. Den finns inte mer. Jag är förlåten. Du är förlåten. 

Vi kan komma med tack. Förtröstan på Jesus. Han tar emot. Tack!

Låt er inte  rubbas från hoppet om Jesus.

Jag läser i Kolosserberevet nu. Versen ovan, dock inte helt ordagrant citerad, är från vers 23 i kapitel ett.

Jag vill gärna vara med och uppmuntra dig och mig till att inte låta oss rubbas. Låt ingen få dig att tvivla på att Gud älskar dig. Jesus dog för din skull. Gud är för dig. 

Förresten På sätt och vis tänker jag att det är mer än hopp (om hopp innebär kanske-känsla). Det står fast. Är alltid sant.  Jesus finns för dig. Jesus finns för mig.

I huset tror jag att de håller på att leta efter en eventuell läcka. Vattnet är nämligen brunt. 

Det förde mig till tankarna om rubbas. Att inte rubbas i tron på Jesus. 

Kanske är det så att man behöver se efter i sitt liv ibland så att man inte har en ”läcka”? Om det råkar vara så att någonstans verkar min tro bli mindre? Vad är det som påverkar? 

En sådan läcka vill jag gärna laga. Jag... Det förstår du nog att det ju handlar om Guds hjälp. Han hjälper oss att hålla fast.  

I natt tänkte jag på vad jag skrev på bloggen

om behov. Jag skrev om att Gud fyller andliga behov

och sen hoppade jag nästan direkt över till själsliga.

Det är nog så att det hänger ihop väldigt nära

i mitt liv nu. Andligt och själsligt.

Men tänkte bara hoppa tillbaka till andligt.

Vad jag, mest av allt Gud, önskar och längtar efter

att du skulle börja se att du behöver Gud i ditt andliga liv.

Jag behöver. Jag längtar. Jag saknar.

En favoritsång får du gärna lyssna på.

Jag och jag hoppas att även du ska få känna

längtan och behov efter Gud. Att Han ska fylla

andliga behov.

Jag är glad och tacksam till Herren för att ni hjälper mig än en gång. 

Jag vet att ni alltid har varit ivriga att skicka mig vad ni har kunnat, 

men på sistone har ni ju inte haft någon möjlighet till det.

Jag kan fördenskull inte säga att det har gått någon större nöd på mig, 

för jag har lärt mig att vara lycklig med vad jag har.

Jag kan konsten att leva på nästan ingenting, 

och jag vet hur det är att leva när man har allt. 

Jag har lärt mig hemligheten att vara nöjd i alla situationer, 

vare sig jag är mätt eller hungrig, vare sig jag har mer än jag 

behöver eller saknar allt. Jag kan göra allt som Gud ber mig om, 

tack vare Kristus, som ger mig styrka och kraft.

Trots detta har ni gjort rätt i att hjälpa mig i mina nuvarande svårigheter.

Ni vet ju mycket väl att när jag först kom med de goda nyheterna till er 

och sedan for min väg och lämnade Makedonien, så var det bara ni filipper som stödde mig ekonomiskt. Ingen annan församling gjorde detta.

Till och med när jag var i Thessalonike sände ni mig hjälp två gånger.

Men fastän jag sätter värde på era gåvor, gläder jag mig mest över den välförtjänta lön som ni kommer att få på grund av er omsorg om mig.

För tillfället har jag allt jag behöver ja, mer än så!

Jag har fått ta emot den generösa gåva ni sände mig

när Epafroditos kom. Det är en offergåva som Gud ser

på med glädje och välbehag. Och Han kommer att fylla

alla era behov med sin härlighets rikedomar, på grund av

vad Jesus Kristus har gjort för oss.

Äran tillhör Gud, vår Far, i evigheternas evighet. Amen.Paulus

Fil.4:10-20

Min allra första ”apell” höll jag från just Fil.4:19 Här har du läst texten från Levande Bibeln. I Folkbibeln talas om att Gud ska ge allt vi behöver. Det här handlar om att de gett en gåva till Paulus. Kanske var det så att han tänkte på att de skulle få fysiska gåvor. Gåvor som man kan ta på?

Då när jag höll min apell... Jag minns att det var i Trelleborg. Eller är ganska säker i alla fall. Då talade jag om behov.

Och Han kommer att fylla alla era behov (v 19)

Jag talade om att Gud fyller andliga behov, själsliga behov och kroppsliga behov. Det kommer kanske att komma om det i veckan?!

Läser i Filipperbrevet nu. Vers 4-7 i kapitel fyra får du gärna komma ihåg.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.

Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta

era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era

hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Fil.4:4-7

Tänker att när vi gör önskningar kända för Gud,

när vi pratar med Honom, då fylls vi av frid.

Frid som övergår allt förstånd. 

Det önskar jag dig. Frid!

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.

Fil.2:12

Blev nyfiken på ”därför”. Varför var det vi skulle arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning? Tittade lite på det som står alldeles innan. Det är förresten Paulus som skriver.

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av Hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 

Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän Han var till i Gudsgestalt, räknade Han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då Han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. 

Därför har också Gud upphöjt Honom över allting och gett Honom namnet över alla namn,

för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,att Jesus Kristus är Herren.

Fil.2:1-11

Känns som om vi ska arbeta på vår frälsning för vi vet vem vi tillhör. Det handlar inte om att vi ska försöka vara stora och starka och därför måste göra frälsningen klar. Nej, det är en möjlighet tänker jag att få vara i ett slags team med Gud. Arbeta med Honom. Utvecklas med Honom.

Och jag vill gärna avsluta med vers 13. Vi får veta och förstå att det är tillsammans med Gud vi arbetar på frälsningen. Arbetar med vårt liv.

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske. 

Han satt i fängelse. Paulus. 

Ändå kunde han tala så mycket

uppmuntran, så mycket mod.

Jag är fortfarande på kapitel ett

i Filipperbrevet. Vers 19 är det nu.

Tycker om att läsa långsamt och

fundera på vad det står.

ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning,

därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.

Fil.1:19

Allt det här jobbiga som Paulus var med om.

Fängelse. Förföljelse.

Jag kan inte riktigt förstå orden om att leda

till frälsning - Paulus hade ju tagit emot Jesus.

Då är man frälst.

Eller så står det en liten hemlighet här.

De som var runt omkring bad för Paulus och

Den Helige Ande hjälpte. 

Ibland kan det kanske vara så att ”man slår sig för bröstet”

- tycker att man är så duktig och kan själv. 

Så då tror jag att vi mer och mer behöver erkänna

att vi behöver varandra. Tänk till exempel gärna på

din pastor, be för honom eller henne. Ta vara på dem som ber för dig.

Lade du också märke till att Jesu Kristi Ande hjälpte?

Det skrev Paulus och det tror jag är av stort värde. 

Paulus visste att han behövde hjälp från Gud.

Denne store Paulus... Han förstod att han var liten också.

Beroende av Gud. Det vill jag gärna uppmuntra dig och mig

till att vara. Beroende av Gud.

Ty HERRENS ögon överfar hela jorden,

för att Han med sin kraft skall hjälpa dem

som med sina hjärtan ger sig hän åt Honom.

2 Krön.16:9