Vi läser om en tid då kungen upphöjde 

och befallde att man skulle böja knä.

En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, 

Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta 

platsen bland alla de furstar som var hos honom

Ester 3:1

Men det var en människa. 

Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 

Ester 3:2

Har för mig att vi läst om Mordokaj tidigare. Tror han 

var fosterfar till Ester.

Han ville inte lyda under någon kung. Han förklarade 

att han ju var jude. Därför ville han inte. 

Undrar tro om det nog kanske var ett medvetet val

som Morokaj gjorde. 

Nu för mitt liv idag… tycker om tanken på att göra

medvetna val. 

Ibland kan det få konsekvenser. Mordokaj och hela 

den judiska befolkningen. Det finns ingen chans för

mig att förstå eller förklara vilket område det var.

Etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien.

Ester 1:1

Däremot tänker jag mig att det judiska folket levde,

en del av dem, bland ett annat folk.

I alla fall… Mordokaj. Mordokaj tänkte sig inte böja

knä för någon människa.  

Och så började jag tänka på medvetna val. Och på

konsekvenser. 

Våra val har konsekvenser. Har följder. 

Önskar oss göra goda val. 

Den kristne och överheten

Så är rubriken till kapitlet. Sen skriver Paulus

om hur överheten är satta att verka på sätt med 

omsorg. Hur vi ska lyda och visa respekt.

Undrar tro om det inte smått kan låta politiskt?

Även om han inte skriver om val. Han skriver 

mer om tjänst för Gud. 

Hur de som leder går i uppdrag från Gud?

Det är som att jag ännu mer börjar se värdet 

i att be för dem som leder. För dem som leder

Sverige. För dem som leder församlingen.

För dem som leder familjen.

Önskar dem vara medvetna om ansvar. 

Likaväl som de har anvar över ett helt land

tänker jag att du och jag har ansvar för våra 

liv. Ansvar för de vi är. 

Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. 

Rom.13:11b

Kunde inte låta bli att ta med en vers till.

Tänk att himlen är närmare idag än den 

var igår. Eller två…

Ja, jag lever en del med ”tanke framåt”. 

Jag vet att jag säkert behöver bli mycket 

bättre på att låta vara och leva NU.

Men jag kan inte låta bli, låtsas som om

jag tror det inte ska hända. 

Det kan vara i morgon och det kan vara 

om hundra år. Men idag är en dag närmare.

Vet du om att det var så jag tänkte inför 

giftermålet också. En dag närmare!

Natten går mot sitt slut och dagen är nära.

Rom.13:12a

En mening med hopp?! Önskar dig gärna

hopp. En dag närmare.

På söndag kl.18-20 medverkar jag i närradion.

Man kan lyssna via nätet. Radio Norrköping.

Eller via 89.0 MgHz.

Först och främst är det tillfälle för oss att be till vår Gud.

Dessutom lyssnar vi på lite musik och läser några bibelord.

Välkommen att lyssna!

*ler* Nu har jag läst kapitel två. Hur i all sin dar

ska jag kunna vända det här till något gott som 

kan få uppmuntra?!

Kung Ahasveros hade velat gifta sig med en

kvinna som hette Vasti. 

Hon ville inte och därför gick ett påbud ut att

de unga och vackra kvinnorna hade chansen.

Nu får vi läsa om Ester. Hon hade inga föräldrar.

Hon var fosterbarn hos  Mordokaj.

De tänkte att Ester kunde få bli gift med kungen,

så hon fick också vara med i det där påbudet. 

Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, 

och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de 

andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan 

på hennes huvud och gjorde henne till drottning i 

Vastis ställe.

Ester.2:17

Så kan man tänka att nu var det frid och fröjd

och ett lyckligt slut…

Jag blir en del ska jag kanske säga uppretad,

när det står om att de för andra gången gjorde

påbud om att samla ihop unga kvinnor.

Jag kan liksom inte se något gott i det.

Ingenting.

Det kan vara ganska hemskt att ju tänka 

på att det inte bara var förr… Tror det händer

mycket sånt där uppretande även idag.

Vi ser och upplever saker som retar upp,

Bigtan och Teres gjorde också.

Men de hade ett konstigt sätt att hämnas.

De tänkte döda.

Våld är aldrig något sätt för oss att

försöka komma till rätta.

Skvaller… Ja de skvallrade lite också.

Ester och Mordokaj. Men de berättade om fara. 

Då kan man skvallra? 

I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, 

blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen 

som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros 

att de sökte efter tillfälle att döda honom. Mordokaj fick 

veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon 

förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar.  

Saken blev undersökt och man fann att det var sant.

Ester 2:21-23

Det var verkligen ett svårt kapitel. Kanske blir 

kapitel tre annorlunda. 

Paulus skriver om den andliga gudstjänsten.

En tjänst för Gud, jag är en av dem som vill

och önskar vara med i tjänsten.

Jag väljer någon enstaka vers att dela med dig, 

men önskar dig gärna leta upp  hela kapitlet om 

du vill. 

Märker nu att det kanske blev mer än någon

enstaka vers och dessutom blev det ett par sånger,

men om du vill finns det här...

Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er 

förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att 

ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är 

gott och fullkomligt och behagar Honom.

Rom.12:2

Det finns så mycket i världen som liksom

ställer krav på oss. Som är som att ”bara då”

passar det in.

Jag tänker kanske ganska klart på kyrkan och

på hur vi är där.

Hur det nästan som på blivit att kyrkan måste 

göra på ett speciellt sätt för att passa in…

Prata inte så mycket om Jesus… Kanske ska

vi inte be alldeles för mycket…

Erkänner att jag nog låter lite dömande (?),

å andra sidan kan jag ju lika mycket säga till mig

själv… Varför föreslår inte du bön?…

Paulus skriver till den som är kristen. Han 

önskar oss att inte anpassa oss. Önskar oss 

att stå upp för det som behagar Gud. 

Så är vi många en enda kropp i Kristus. 

Men var för sig är vi varandras lemmar.

Rom.12:5

Varandras lemmar… Ja vi behöver varandra.

Det kommer alltid att vara så att vi kan olika

saker. Och kan inte olika saker. 

Lade du märke till att det står ”var för sig”.

Låt aldrig någon knöla ihop dig bland en stor 

massa… Du är du. Jag är jag. Tillsammans

bär vi varandra.

Det är fortfarande ord om andlig gudstjänst

tänkte jag på när jag läste. Där som jag var 

en av dem som ville tjäna. 

När det står om syskonkärlek vet du säkert

att det inte bara handlar om biologiska syskon. 

Jag har syskon över hela Sverige. Andliga

syskon. Och jag har även syskon i andra 

länder. Dem ska jag vara tillgiven. Innerligt.

Det är en andlig gudstjänst. 

Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. 

Överträffa varandra i ömsesidig aktning.

Rom.10:10

Jag börjar lite tänka på det där jag skrev i början

om att inte anpassa sig när jag läser om att vara 

brinnande i anden.

Ska du och jag kunna få vara brinnande i anden 

kan jag inte tänka mig att vi ska anpassa oss.

Alltid vara med på ett vist sätt, men tror aldrig

att det ska behöva betyda att iver slocknar…

Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, 

tjäna Herren. 

Rom.12:11

Vers 12 tar jag också med. De tre sakerna som Paulus

nämner är också en del i vår andliga gudstjänst. 

Kanske kommer någon av sakerna bli viktig för dig?

För mig? Kanske kommer du ta med alla?

Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

Rom.12:12