Jag har en skön klocka. Tack vare Mysingen har jag flera klockor. I olika färger. Så man kan matcha. 

Just denna som jag tänker på är vit. Den är skön.

Den drar sig en del. Vet inte riktigt hur länge den legat, en vecka kanske, och då gick den en kvart efter.

Den gjorde mig lite glad. Fick mig att tänka på livet. Hur det lätt kan vara så att vi, att jag, stressar runt. Får för mig att tro att det inte räcker att bara vara. 

Så då påminde klockan mig om det. Eller var det egentligen Gud som genom en vardaglig händelse påminde mig? Att jag är - det räcker. Du är - det räcker. Vi behöver inte stressa runt och försöka hinna med så många saker det bara går. Du är.

Det tänker jag på när jag ser klockan.

Gud, jag vil skjule mig i Dig.

Så det kan ses Du er i mig.

Og för Din nåde takker jag.

Gud, jag vill skjule mig i Dig.

Gud, Du som ved og kender alt.

Du hvert et hår har nöje talt.

Helt som jag er har Du mig valgt.

S, jeg kan skjule mig i Dig.

For Du er stark, nå jeg er svag.

Kun i Di lys bli nat ti dag.

Hvor jeg gir op har Du en vej.

Gud, jeg vil skjule mig i Dig.

Herre i Din retfärdighed 

Har Du dömt mit liv i kärlighed.

Og på korset gik Du i mit sted,

Så jag kan skjule mig i Dig

Söndag klockan 19.30-21 Är man i Norrköping borde 89.0 fungera.

Radio Norrköping. Ja man kan även lyssna via datorn. Du är välkommen!

Vi kommer att prata lite utifrån medmänniska. Först och främst är

det ändå ett program där vi ber till Gud tillsammans. Man kan ringa in

011-495 52 16 så hjälps vi åt.

Medmänniska, inte motmänniska. Vi är med varandra. Hjälper varandra.

På söndag har Leena och jag radio.  

Kan du tänka dig... rubriken är medmänniskan

när man utgår från kyrkoårets texter.

Vårat program heter ju "Hallå medmänniska",

får ser vad det blir av kvällen. På söndag.

Ska försöka sitta lite med det nu.

Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst
Jag ska ge all min kraft och min tröst
Jag kan känna ditt bultande hjärta
Jag kan höra dess skälvande röst

Jag ska vagga din oro till lugn
Jag kan se att din börda är tung
För dina ögon bär skuggan av sorger
Alltför stora för någon så ung

Låt mig torka din tårade kind
Jag ska stå där vid trygghetens grind
Tills du vågar att åter gå igenom
Tills du ser där din tro blivit blind

Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst
Jag ska ge all min kraft och min tröst
Jag kan känna ditt bultande hjärta
Jag kan höra dess skälvande röst

Jag kan höra dess skälvande röst

Skrev till vännen Lina, ja man kan få vänner på nätet, vänner som man

aldrig träffar på riktigt, men ändå vän. Någon som betyder.

Jag skrev till Lina en gång att texten på sången betydde för mig, och skulle nog skriva om den någon gång. Jag lyssnar ofta på den.

Jag ska stå där vid trygghetens grind
Tills du vågar att åter gå igenom

Jag är nog, kanske flera, vid "trygghetens grind". När man har varit hemma en lång tid blir det nästan mer och mer att man stannar. Blir kanske rädd för nytt? Orolig. Jag stannar vid grinden... där är jag trygg.

Tycker om orden, ja jag tror att Gud Han kommer där vid grinden. Gud vet om rädsla och oro. Han tvingar inte ut. Gud går med.

Just att bara erkänna rädsla och oro kan nog vara ett steg på vägen? Erkänna till Gud att man behöver hjälp. Då vill jag tro att Gud är där.

Resan till Sandbyhov tar 10-15 minuter om man åker raka vägen.

När jag beställer resa med färdtjänst vill de att jag ska åka 14.18 även om jag säger att 15.50 är ok att vara framme. Helt tokigt känns det. Ska jag åka en och en halv timma innan? Har inte beställt än. Avvaktar bättre tid. Men så ser en vardag med färdtjänst ut.

Avvakta är ett alternativ. Kanske kan jag få en bättre tid?

Ett annat sätt är att ta med matlåda dit - tror det finns micro där.

Tro det eller ej, men jag kan nästan på lära mig nåt ur händelsen.

Ibland kanske det är tider av väntan i livet? När det allra bästa är att avvakta? Så här står i Bibeln: 

Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren! 

Ps.27:14

Vår själ väntar på HERREN, Han är vår hjälp och vår sköld. 

Ps.33:20

Så vi kan tryggt vänta. Gud har kontroll.

Jag tänker också på matlådan. Det var alternativ två. Kanske ska jag ta vara på tiden och äta lite där? Få näring där? Kanske du eller jag är i en situation vi inte riktigt förstår, men jag tror att det alltid finns ett sätt att lösa på. Ett annat sätt. Vi kan i alla fall försöka att ta vara på den tid som är. 

Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. 

Joh. 21:6

Inget får skaka dig,
inget förskräcka
Allting skall klarna

Gud är densamme
Vänta och vaka,
allt skall du vinna

Den som har Gud
kan ingenting sakna
Gud ensam räcker

När Mysingen bakar surdegs-bröd, goda goda limpor får de först ligga under täcke på natten med jäst, mjöl, vatten. Det bubblar och har sig. När vi tittar på handduken, täcket, dagen efter så ser vi en fläck. Ett avtryck.

Tänkte på oss. På människor. Lika människor. Ja just det, lika. Lika värde.

Där med vårat värde kan vi få lämna avtryck. Bara genom att vara tänker jag. Den där lilla början till deg gjorde ju inget speciellt egentligen för att ge avtryck. Kämpade inte. Bara var.

Med den inställningen kan vi kanske också få leva? En längtan att lämna avtryck bara genom att vara? Vara just den man är skapad till. Där är du bäst.

Vi fick bröllopsdagsblommor av vän I, hoppas hon ser,

de står sig än idag. Jättefina!