Sista kapitlet. Jag kommer sedan fortsätta

i Esra. En del har det att göra med att jag

tycker slutet blev så konstigt.

De berättar om kungar som kom och ingen

av dem vände sig till Herren. 

Tycker om orden om att Herren gång på 

gång skickade budskap. Han ville inte 

ge upp. 

Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre 

i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla 

styggelser och orenade HERRENS hus, det som han 

hade helgat i Jerusalem. HERREN, deras fäders Gud, 

skickade sina budskap till dem gång på gång genom 

sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk 

och sin boning. Men de gjorde narr av Guds sändebud, 

de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till 

dess att HERRENS vrede över hans folk växte så att 

det inte mer fanns någon bot.

2 Krön.36:14-16

Jag tog med versen där det står om att det inte

mer fanns någon bot…

Dumma mig. Ja, för min bild av Gud är att

Han har tålamod. Så det känns konstigt att 

skrämma med ingen bot. Så länge du och jag

har en längtan att komma till Herren tänker 

jag att Han är där. 

Däremot… Vi behöver mer förstå att Gud

är Gud. Jag behöver tänka på och påminna.

Det är en tanke jag tar med mig.

Om och om igen visar Gud sin kärlek 

till oss. Och vi behöver mer förstå och 

tänka på att Gud är Gud. Han är Herre.

Nu på slutet av Krönikerböckerna (ett kapitel kvar)

möter vi Josia när han firar påskhögtid. 

Det var han som på alla sätt försökte föra folket

tillbaka till att lyda Gud. Till att fira livet med Gud. 

Josia firade HERRENS påsk i Jerusalem. 

2 Krön.35:1

En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel 

sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar 

hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av 

Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och 

dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems 

invånare. 

2 Krön.35:18

Josia hade en stark längtan att få göra det han

tänkte var rätt. Och han vågade. 

Jag tar med vers två också så vi kan se vad

viktigt det är att vi har varandra. Jag kom i

alla fall att tänka på det. 

Ja, Josia var en ledare för prästerna (vi behöver

goda ledare som uppmuntrar till att försöka våga

gå vidare), men det är samtidigt tydligt, tänker

jag, att Josia var medveten om att han också 

behövde hjälp från andra. Vi hör ihop. 

Han fastställde prästernas åligganden och styrkte 

dem till tjänstgöringen i HERRENS hus. 

2 Krön.35:2

Slutet på kapitlet känns inte särskilt bra. Josia

drar ut i strid. 

Jag hade kunnat hoppa över och inte nämnt.

Är det en sak vi ibland gör? Visar upp sidan 

som är bra, men ”sopar undan och gömmer”

det som inte är så fint eller passande?

Slutfundering blev att mer försöka vara ärlig.

Mot sig själv. Mot andra. Mot Gud. Vi 

behöver och bör inte ”sopa undan”.

Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade 

trettioett år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i 

HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids 

vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Krön.34:1-2

Vi hade läst pyttekort om Amon, som var pappa

till Josia. Amon hade bettet sig tokigt och gjort 

sådant som inte alls var bra. Jag reagerar mot att

”hans tjänare sammansvor sig mot honom och 

dödade honom hemma i hans hus” (2 Krön.33:24). 

Det är aldrig en väg att gå att utföra mord. 

Sen bestämde folket att Josia skulle vara kung.

Kan du tänka dig in lite i Josias förutsättningar?

Ja, jag tänker att de inte kan ha varit de allra bästa.

De var inte så bra.

Jag börjar tänka på att det betyder så mycket hur 

vi möter varandra. 

Vi möts, när vi ser på nyheterna, av mycket 

skrämmande bilder. Vi ser och hör hur illa

människor blir behandlade. 

Vi kan inte utgå ifrån att ”vi ju vet hur det är”.

Vi behöver bli bättre på att möta människor,

jag behöver. Inte döma så fort på det vi ser. 

Det finns drömmar, tankar, förhoppningar, 

sorger, skratt, gråt… 

Tillbaka till Josia. Trots att han hade ganska 

så jobbiga förutsättningar så klarade han. 

Önskar dig och mig att klara våra liv.

I kapitlet kan vi läsa om att Josia gjorde 

allt han kunde för att komma rätt. Han tog

också hjälp av flera andra människor för 

han längtade mycket efter att leva rätt.

Ja gör gärna allt du kan för det du längtar

efter.

Josia ville verkligen ha med alla. Du vet 

väl att Gud vill att alla ska bli frälsta? 

Tänk när statsministern kallar oss 

samman att följa Gud.   

Och kungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män 

och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, 

ja, med allt folket från den störste till den minste. Han 

läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man 

hade funnit i HERRENS hus. Och kungen trädde fram på 

sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet att 

de skulle följa HERREN och hålla fast vid hans bud, hans 

vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin 

själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna 

bok. Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda 

in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, 

sina fäders Guds, förbund. Josia avlägsnade alla avgudar 

i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns 

i Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Och så länge han levde 

vek de inte av från HERREN, sina fäders Gud.

2 Krön.34:30-33

Ordet om att Gud vill att alla ska bli frälsta:

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön 

och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla 

i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla 

liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt 

och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor

 skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 

1 Tim.2:1-4

Slut på funderingen... 

Varje människa du möter har en historia, 

som vi behöver ta hänsyn till när vi möter.

Försök göra så mycket du kan för att komma

nära det du längtar efter.

Och ta gärna hjälp av andra människor.

Nu läser vi om till Manasse, Hiskias son. Tro det eller ej,
men du kommer kanske som jag fyllas av hopp om du

läser vidare. 

Det började tokigt. Hiskia hade ju vänt om till Herren och

tagit bort avgudar av olika slag som fanns. Hiskia visste

att Gud fanns för honom. Var med honom. Var större 

än fiender han kunde möta. Det var den bra början.

Så blev Manasse kung. 

Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia ha

de brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, 

och han tillbad och tjänade himlens hela härskara.

2 Krön.33:3

Kanske har du, precis som jag, en önskan om att få ta tillbaka

det värdefulla vi har i Gud. Det som ger styrka. Få stanna där.

Få vara kvar. Men så stannar vi inte vid det sanna.

Petrus skriver ord om hur fattigt och dåraktigt vi kan bete

oss ibland. 

Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: 

En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin

 vältrar sig i smutsen. 

2 Petr.2:22

För ett tag sen hörde jag en predikan av Hans Weichbrodt.

I den första delen (ta gärna tid att leta upp övriga) talar 

han om att ha en välbyggd köl. Det är viktigare det som

bara du och Gud ser och som du bygger på än det som 

du kanske visar upp. 

Om vi har en stadig grund i våra liv, behöver vi inte

vara rädda för att vända om till dåligt tänker jag.

Manasse då?

Men när han nu var i nöd, bönföll han inför HERREN, 

sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. 

Och när han på detta sätt bad till honom, bönhörde 

HERREN honom och lyssnade till hans bön och lät 

honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. 

Då insåg Manasse att det är HERREN som är Gud. 

2 Krön.33:12-13

Tänk att det ofta behöver hända en katastrof för

att vi ska komma tillbaka till Gud? 

Vet inte riktigt varför det är så. Kanske ett

ganska tydligt exempel på att vi ju är barn

till Gud så vi söker till slut hjälp hos Honom?

Börja gärna redan nu! Du och jag får ha en

relation med skaparen Gud, frälsaren Jesus, 

hjälparen Den Helige Ande redan nu.

I alla fall… Det finns ett hopp där. Herren

bönhör och låter oss komma tillbaka. Det 

är inte för sent. Manasse fick komma tillbaka.

Fem verser är de enda som står om nästa kung.

Amon. Fortsättningen kommer i kapitel 34.

Det kommer nästa vecka. 

Tack att du läser. Önskar dig ro att bygga en

grund i ditt liv. En säker köl. En stadig.