Jag uppfattade bitterhet i förra kapitlet.

Hur den kan göra oss så illa. Haman hade

gjort en påle för att göra slut…

Haman hade just kommit in på den yttre borggården 

till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle 

hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning 

för honom. Kungens tjänare svarade honom: 

"Ja, Haman står därute på borggården." 

Kungen sade: "Låt honom komma in." 

När Haman kom in, frågade kungen honom: 

"Vad skall man göra med den man som kungen 

vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: 

"Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?" 

Ester 6:4-6

Haaman tänker ut en fin plan till den som

kungen ska hedra. 

Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten 

och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj 

som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt.

Ester 6:10

Det blev inte alls som Haman hade tänkt.

Trodde han kanske att det var han själv 

som skulle bli hedrad? Det står om att 

han skämdes sen, men han gjorde först

verkligen efter sina regler. 

Kommer att tänka på vad Jesus sa om 

att be för sina fiender. 

Jag säger er: Älska era fiender och 

be för dem som förföljer er.

Matt.5:44

Tror det kan vara en slags styrka att

be även för dem som gör illa? Det är

verkligen inte lätt, men jag önskar oss

klara. 

Det är ett rörigt kapitel. Kort, men rörigt.

Nu går Haman hem och berättar hur tokigt

det blev och hur han skämdes. 

Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän 

för att hämta Haman till festmåltiden som 

Ester hade ordnat.

Ester 6:14

Jag försöker tänka mig in i om jag

kanske skulle kunna lära mig något 

ur texten.

Haman… jag tänker mig in mig som honom.

Hur vi människor ibland kan få för oss att göra

så dumma dumma saker. Aldrig att jag skulle

uppmuntra till sådant.

Däremot det där om att Haman gjorde efter 

vad han sagt. Det är ett föredöme. Att stå vid 

sitt ord. 

Det var där jag även kom att tänka på

Jesu ord om att älska sina fiender. Han 

gjorde för det var det som var rätt, för

han hade sagt. 

Därefter… sa jag att kapitlet kändes lite

rörigt eller att det nog är så att jag rör till

det för mig? 

Därefter, mitt i det som känns som ett stort

misslyckande kommer de och bjuder Haman 

till en festmåltid. 

Tänk att få tro att mitt i det som känns som

misslyckande och ett slags platt fall där kan

vi få bli överraskade. 

Vet du inte, har du inte hört att Herren är 

en evig Gud, som har skapat jordens ändar? 

Han blir inte trött och utmattas inte, hans 

förstånd kan inte utforskas.

Jes.40:28

När jag läste kapitel fem började jag tänka på 

två saker jag ville dela med dig. Kapitlet handlar 

liksom om två områden skulle man nästan kunna 

säga.

Först är det om drottning Ester och hennes relation

till kungen. Jag börjar tänka på din och min relation

till vår kung Jesus. 

På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud 

och ställde sig på den inre borggården till kungapalatset, 

mitt för den kungliga huvudbyggnaden. 

Ester 5:1

Kan hända kommer du tycka att jag tänker alldeles 

för långt ut från texten nu, men så här…

Det känns precis som att Ester gjorde sina handlingar

mycket medvetet. 

Undrar tro om det inte kan vara så att du och jag

gärna får tala om för vår kung Jesus vad det är

vi önskar och längtar efter? Kanske ska vi låta

oss medvetet komma med önskningar?

Kungen sade till henne: "Vad vill du, drottning Ester? 

Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket 

skall du få det.”

Ester 5:3

Kungens svar känns alldeles underbart gott och 

fantastiskt. Kanske faktist så som kung Jesus 

skulle svara dig och mig när vi söker Honom?

Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla 

era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.

Fil.4:6

Så den första delen i min fundering handlar

om att uppmuntra till att medvetet söka kung

Jesus, och gärna berätta om önskningar samt

tryggheten i att veta att våra böner är hörda. 

I den andra funderingen började jag tänka

lite på det hemska med bitterhet. Det som 

förstör så mycket. 

Den dagen gick Haman därifrån glad och väl till mods. 

Men när han fick se Mordokaj i kungens port och 

denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, 

blev Haman rasande på Mordokaj.

Ester 5:9

Jag började på något sätt känna en slags sorg

för Haman. Hur han blev rasande. Han blev arg

och bitter. Kapitlet slutar med att han reser upp

en påle till att använda för Mordokajs död.

Det finns så mycket bitterhet som gör illa. 

Människor blir skadade och kanske tar det 

också illa på människan som blir bitter? 

Jag vill ju inte alls försvara Haman och 

säga det som att han hade rätt att reagera,

nej nej.

Däremot kan jag önska för oss ett hjärta 

som är fritt från bitterhet. Som bara får 

vara i lugn och ro. I stillhet.

Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet 

just för en tid som denna?

Ester 4:14

En enda vers. Det är nog bättre om du läser

hela kapitlet för att ha koll.

Däremot en vers. En vers som påminner

mig om syfte. 

Tänk att få tänka på och vara glad att ens

eget lilla liv har ett syfte.

Det finns en tanke med ditt liv.

Visst kan man nog börja fundera, börja

tack, börja glädjas.

Nej allt är verkligen inte perfekt, men 

våga tro på syfte. 

Häromdagen höll jag hårt i ordet.

Gå nu! Jag skall vara med din mun och 

lära dig vad du skall säga."

2 Mos.4:12

Senare idag ska jag få vara med och 

tala. Det är en skatt för mig.

Vi läser om en tid då kungen upphöjde 

och befallde att man skulle böja knä.

En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, 

Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta 

platsen bland alla de furstar som var hos honom

Ester 3:1

Men det var en människa. 

Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 

Ester 3:2

Har för mig att vi läst om Mordokaj tidigare. Tror han 

var fosterfar till Ester.

Han ville inte lyda under någon kung. Han förklarade 

att han ju var jude. Därför ville han inte. 

Undrar tro om det nog kanske var ett medvetet val

som Morokaj gjorde. 

Nu för mitt liv idag… tycker om tanken på att göra

medvetna val. 

Ibland kan det få konsekvenser. Mordokaj och hela 

den judiska befolkningen. Det finns ingen chans för

mig att förstå eller förklara vilket område det var.

Etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien.

Ester 1:1

Däremot tänker jag mig att det judiska folket levde,

en del av dem, bland ett annat folk.

I alla fall… Mordokaj. Mordokaj tänkte sig inte böja

knä för någon människa.  

Och så började jag tänka på medvetna val. Och på

konsekvenser. 

Våra val har konsekvenser. Har följder. 

Önskar oss göra goda val. 

*ler* Nu har jag läst kapitel två. Hur i all sin dar

ska jag kunna vända det här till något gott som 

kan få uppmuntra?!

Kung Ahasveros hade velat gifta sig med en

kvinna som hette Vasti. 

Hon ville inte och därför gick ett påbud ut att

de unga och vackra kvinnorna hade chansen.

Nu får vi läsa om Ester. Hon hade inga föräldrar.

Hon var fosterbarn hos  Mordokaj.

De tänkte att Ester kunde få bli gift med kungen,

så hon fick också vara med i det där påbudet. 

Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, 

och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de 

andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan 

på hennes huvud och gjorde henne till drottning i 

Vastis ställe.

Ester.2:17

Så kan man tänka att nu var det frid och fröjd

och ett lyckligt slut…

Jag blir en del ska jag kanske säga uppretad,

när det står om att de för andra gången gjorde

påbud om att samla ihop unga kvinnor.

Jag kan liksom inte se något gott i det.

Ingenting.

Det kan vara ganska hemskt att ju tänka 

på att det inte bara var förr… Tror det händer

mycket sånt där uppretande även idag.

Vi ser och upplever saker som retar upp,

Bigtan och Teres gjorde också.

Men de hade ett konstigt sätt att hämnas.

De tänkte döda.

Våld är aldrig något sätt för oss att

försöka komma till rätta.

Skvaller… Ja de skvallrade lite också.

Ester och Mordokaj. Men de berättade om fara. 

Då kan man skvallra? 

I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, 

blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen 

som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros 

att de sökte efter tillfälle att döda honom. Mordokaj fick 

veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon 

förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar.  

Saken blev undersökt och man fann att det var sant.

Ester 2:21-23

Det var verkligen ett svårt kapitel. Kanske blir 

kapitel tre annorlunda. 

Redan idag kommer kapitel ett i Esters bok. 

Läser och läser… Ingenstans står det om denna 

Ester. 

Drottning Vasti nämns som trotsar kung Ahasveros.

Det står också om en mycket lång fest. 180 dagar. 

Kan det verkligen vara sant. 

Min tanke nu var att Ester är hemlighetsfull. Det 

kanske helt enkelt är så att hon inte är med än. 

Men ändå… Tänker att det är en vacker tanke 

att låta vara hemlighetsfull…

*ler* Tror det kanske står någonstans om Gud 

som hemlighetsfull? 

Hittade inte ställe, men låt dig gärna tänka att

Gud är hemlighetsfull. Jesus är. Han är en skatt.

Idag börjar min resa i Esters bok. Tio kapitel

är det. Ett kapitel i veckan innebär att när jag

väl är klar är vi någonstans i augusti?

Var förresten inte orolig när saker tar tid. Jag 

vill inte vara orolig. 

Se gärna istället fram emot att ägna tid.

Unna dig att ägna tid.

Jag läste via Wikipedia för att ta reda på lite

innan. Tror nog alldeles bestämt att vi är värda

att ta reda på innan. Du är också alldeles värd 

att ta reda på Gud. Jag är. 

Ester är en bok i Gamla Testamentet i Bibeln 

som handlar om den judiska flickan Ester. 

Boken utspelar sig omkring 480 f. Kr. i Persien 

under kung "Ahasveros" tredje regeringsår. 

Ahasveros identifieras historiskt vanligtvis med Xerxes I, 

även om andra tolkningar också gjorts.

I sitt berättande har boken ingen större anknytning till Gud. 

Den är tillsammans med Höga Visan den enda boken i Bibeln 

som inte nämner Gud.

Vet ni vad?! De där orden om ”ingen större anknytning till Gud”

gör mig nästan mer nyfiken på att läsa.

Jag vet att jag redan har favoritord i Höga visan,

den andra boken som inte nämner Gud.  Och eftersom 

det är Guds ord kan det mycket väl hända att 

jag får tankar. Jag längtar.

Det är sista kapitlet i Nehemja. 

Hade önskat att det slutat med glädjen som

Gud gav.

Istället är det precis som att jag får någon

slags smak av bitterhet. Ja, då som det blir

uppmärksammat fel som har gjorts.

Jag tar mycket illa vid mig när Nehemja 

liksom pratar om att folk ”från olika läger”

har blandat sig. Och tar illa vid sig.

Min bild av Nehemja är ändå den vackra,

på det sättet att han var med och byggde upp.

Han såg det som inte stod rätt till, och gjorde

något åt det.

Gillar människor som inte bara ger upp och

låter vara.

Önskar oss mod att vara med och kämpa mot

det som blivit fel. Vara med och bygga upp det

som blivit trasigt. Kanske människor som blivit

trasiga? Ni anar nog att där finns min längtan

att vara. 

Det finns ett bibelord jag läst när jag haft radio.

En liten uppmaning till dig och mig.

Möt de törstande med vatten.

Jes.21:14a

Förstår att det nog mest bara den som verkligen

törstar som kan bli hjälpt. Men den som vill kanske

kan få något av uppmuntran här eller kanske själv

börjar längta efter att vara uppmuntran. 

En av verserna tar jag med. Det skulle kunna

vara en hel församling som svarar eller kanske

vi som enskilda.  

"Varför har Guds hus blivit försummat?”

Nehemja 12:11

Nästa vecka är det Esters bok som gäller.