"Stå stilla i smärtan"

"Stå stilla i smärtan
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton.
du blir den musik
du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång".

Hittade denna. Tänk att Gud ger tillbaka i morgon.

Det som vi tycker att vi har missat. Det vill Gud ge tillbaka.

Vad spännande!

Först kommer texten. Sen sången. Lyssna gärna!

God Gave Me Back Tomorrow

Words by Ray Boltz, Music by Ray Boltz and Steve Millikan

There are voices on the road of life
And I have made choices
That I know werent right
And they brought me to my knees
At the end of a lonely street
And I am standing here today
I want to say

CHORUS:
God gave me back my tomorrow
When I threw tomorrow away
He took this life
Full of sorrow
And suddenly everything changed
The moment it happened
It was the moment I knew
It was like walking in the darkness
When the light comes shining through
I said that God gave me back tomorrow

When youre struggling
With the guilt and shame
You traded your tomorrows
And all you got to show for it
Was heartache and pain
And its brought you to your knees
At the end of a lonely street
He is standing here today
And He´ll help you say

CHORUS (repeat)

The moment it happened
It was the moment I knew
It was like walking in the darkness
When the light comes shining through
I said that God gave me back tomorrow

1996 Shepherd Boy MusicASCAP (adm. by Word Music) and Weedom

Helgmålsringning vid ett uppbrott.

"Att lämna det kända och resa till det okända"

- prästen Cristina Grenholm står mitt uppe i en flytt

och berättar om det smärtsamma i att bryta upp,

men också om längtan och oro inför det nya som väntar.

Klockan 17.50 idag. Fem minuter.

När jag kommer ihåg har jag börjat se på helgmålsringning.

Kanske jag lägger in det sen?

Nu ligger lilla "nyfikenhetslockandet"under rubriken förväntan.

Jag tror att vi kan komma till Gud med förväntan.

Gå in i framtiden med förväntan. Jag har själv

mycket lätt att känna missmod, men jag behöver

egentligen inte. Du behöver inte känna missmod!

Gud är med dig och mig. I framtiden.Varje dag. Vila i det.  

Kosta vad det kosta vill. 

Idag läste jag om Sackeus.

Då tänkte jag på just ”kosta...”

Någonstans i mina ”gömmor”

har jag refererat till Mats Särnholm

tror jag. När han nämner Sackeus. 

Hur Sackeus, store, gamle (?) mannen

klättrade upp i ett träd. Allt för att han

ville se Jesus. Se vem det var.

Tänker på oss. Vad är vi beredda att

göra för att få tag på Jesus. Offra tid?

Något intresse?

Jag vill gärna uppmuntra dig och mig

till att låta längtan kosta. 

Jag tror att både du och jag vill ha tag på Jesus.

Åh, åh, åh. Låt inget stå i vägen. Säger jag lik mycket 

till mig som till dig.

Texten kommer här nere. Tror att det kanske är 1917.

Och Han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.

Där fanns en man, vid namn Sackeus,

som var förman för publikanerna och en rik man.

Denne ville gärna veta vem som var Jesus

och ville se honom, men han kunde det icke

för folkets skull, ty han var liten till växten.

Då skyndade han i förväg och steg upp i ett

mullbärsfikonträd för att få se Honom,

ty Han skulle komma den vägen fram.

När Jesus nu kom till det stället,

såg Han upp och sade till honom: 

"Sackeus, skynda dig ned,

ty i dag måste jag gästa i ditt hus."

Och han skyndade sig ned

och tog emot Honom med glädje. 

Men alla som såg det knorrade

och sade: "Han har gått in 

för att gästa hos en syndare."

Men Sackeus trädde fram och

sade till Herren: "Herre, hälften

av mina ägodelar giver jag nu åt

de fattiga; och om jag har utkrävt

för mycket av någon, så giver jag

fyradubbelt igen."

Och Jesus sade om honom:

"I dag har frälsning vederfarits detta hus,

eftersom också han är en Abrahams son.

Ty Människosonen har kommit för att uppsöka

och frälsa det som var förlorat."

Luk.19:1-10

Vi har kommit hem från vår resa till älskade pappa.
”Borta bra, men hemma bäst.” Du kan förresten
se kakan vi gjorde när vi ”raskade” (6 aug).

Skulle åka hem med Swebus. Det var ganska fullt.
Mysing och jag åkte i en extrabuss.

När vi kom till Jönköping lämnade vi
bara av människor. Vi hämtade inga.

Mycket riktigt blev det så att efter ca en kvart
fick vi vända tillbaka och hämta fler.

Både Mysing och jag sa att vi skulle blogga om bussresan.
Han skriver för fullt nu. Undrar vad?

Vad skönt det är att vi får vara olika.
Glöm aldrig att du är unik och värdefull.
Just den du är. Just du har så mycket att ge.

Bussresan, ja. Han var tvungen att vända tillbaka.
Visst kändes det lite tokigt och tråkigt att åka samma
väg igen, men ändå, det blev bra till slut. Vi kom fram.

Kan det va så i livet ibland? Att man tycker att man
vänder tillbaka. Till ingen nytta?

Nej, det tror inte jag. Jag tror att det kan finnas
tillfällen och stunder när vi får gå tillbaka. Börja om.
Och jag tror det blir bra. Var trygg i att det som kanske
känns lite tokigt nu, kan bli bra till slut. När du låter Gud
vara din Herre. Frågar Honom om råd.

Eller. Jag vet inte. Kanske lite mycket ”dagbokssvammel”.
Läs Mysings blogg istället. Här.
Han skrev till och med två vet jag nu.

Och ett bibelord!

Fil.1:6
Jag är övertygad om att Han som har börjat

ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.

Stilla växer det goda fram. Ja, sakta, sakta.

Sån är jag. Vill så gärna ordna allt snabbt,

men tror inte att det alltid är bäst.

Mysing sa att det var lätt att lägga upp på youtube.

Kanske det kanske. Men jag har inte kommit längre än

till att pröva ”keynote”.

I påskas var vi hos älskade mamma.

Då spelade vi ”kinaschack”. Man ska

försöka ta så långa steg som möjligt.

Men det går inte alltid. ”Även ett litet och kort

steg leder framåt” sa en mycket klok. Jag fastnade

för uttrycket. Så sant! Kom ihåg det...

Även om det känns kort och sakta det du gör

så leder det framåt.

Berättar om jag kommer vidare med youtube.

Kolla på Mysings så länge om du vill.

Ett gammalt inlägg som jag tänkte på.

Om det oväntade.

Så plötsligt kommer en blogg till mig.

Tog en bild som blev suddig.

Det handlar om delfinen.

Först vill jag bara uppmuntra dig och mig

till att leva i förväntan.

Du vet inte alls när det händer,

men plötsligt så är det bara där.

Plötsligt får du en tanke. 

Kanske från Gud?!  

Jag är en riktig funderare. *ler*

Funderar på att Gud har så mycket

för dig och mig. Han har nytt.

Du får gärna klicka och läsa om

du orkar. Glöm aldrig att Gud har

en framtid för dig.

Redan här och nu tror jag. Bara ta emot.

Ett nytt kapitel