Vi har uppgift i skolan att skriva en betraktelse

utifrån söndagens text. Hade ju lite lägligt börjat

här på bloggen redan. Nu däremot kopierar jag in

min text från skolan och hit. Läs om du vill.

Vaksamhet och väntan

Jag har tittat på Matt.25:1-13 Läst. Funderat.

Läst en gång till. Det finns ord i Bibeln som jag kan

ha lite svårt för. Vad menade Jesus? Det lät lite hårt det

där med den stängda dörren. Och de där flickorna som inte

delade med sig. Skulle de vara de kristna och förståndiga som

hade ordnat, men som sen inte hjälpte? En sån kristen tror jag

ingen vill vara. Jag vill inte och jag tror inte du vill heller. Vi vill

ju hjälpa. Så mycket det går. Skulle nog ha tänkt att ”du ta en smutt

av min olja”, kanske. Om det skulle fungera så. Däremot vet jag ju

egentligen att jag kan inte dela av min frälsning till en annan. Det

handlar om ett personligt beslut. Man behöver bestämma sig. Ja jag vill

vänta på Dig Jesus, ja till och med leva med Dig här och nu.

Ska man hoppa över texten då? När den kändes svår.

Nej, jag tror inte att vi ska hoppa över. Jag lärde mig att tänka

på att ta ansvar för mitt liv. Lärde mig om att inte glömma bort Jesus.

Väljer att vänta. Väljer att så mycket det går vara ”vaken i mitt liv”.

Dessutom... Vet att Gud, att Jesus inte hoppar över en enda människa.

Varje människa betyder. Du betyder.

Jag ser omsorg i texten. Jesus ville att alla skulle få följa med. Vara beredda.

Därför varnade Han dem för att inte ta ansvar. Ja ta ansvar för sina liv. Jesus

vill fortfarande att vi ska vara vakna och vänta på Honom. Gud tänker att ditt

och mitt beslut är viktigt.

HERREN är god mot dem som väntar på Honom,

mot den själ som söker Honom.

Klag.3:2

Förlåtelse utan gräns är söndagens tema.

För många år sedan hörde jag en predikan,

pinsamt att namnet är borta, ser ansiktet.   

Jag hörde en predikan om hur Gud kastar synden

i glömskans hav. Gud glömmer, men det är

inte för att Han är senil, utan för att Gud VÄLJER

att glömma din och min synd. Det är förlåtelse

utan gräns tänker jag.

Och idag... det är Fars dag! Grattis till papporna.

Flera av de senaste åren har jag haft radio på

Fars dag, men inte i år. Nu ska jag baraa vila.

Magnus Persson heter han som predikade.

Kom på det till slut. Först bara släppa.

Då brukar det komma.

Din dag tänker jag. En dag när du får 

ta hand om dig. Vara rädd om dig.

Texten här är från igår, men jag vill

så gärna att du ska få bära med dig om

"betesmark på kala höjder".

Där det inte verkar finnas liv, där finns.

Vet och förstår att orden på något sätt

nästan kan ge kamp eller stress. Upplever

det så ganska ofta själv.

Kan man på något sätt ändå känna vila och en 

slags förväntan i orden? Jag hoppas.

Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne, 

jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig, och 

genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk. Landet skall bli

upprättat och de övergivna jordlotterna utskiftas. Till de fångna

säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret: ”Kom fram!”

De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall bli betesmark.

De skall inte hungra eller törsta, ökenvind och sol skall inte bränna dem

Han som förbarmar sig över dem skall leda dem och föra dem till flödande

källor.  Jes.49:8-10

Det är lördag jag vet, men helgdag. En av texterna man

kan läsa vill jag gärna dela med dig. Den ger mig hopp.

Jag har hämtat från Bibel 2000 års översättning.

Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne,

jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig, och

genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk. Landet skall bli

upprättat och de övergivna jordlotterna utskiftas. Till de fångna

säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret: ”Kom fram!”

De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall bli betesmark.

De skall inte hungra eller törsta, ökenvind och sol skall inte bränna dem

Han som förbarmar sig över dem skall leda dem och föra dem till flödande

källor.  Jes.49:8-10

Det kan vara flera som har gått till gravar idag.   

Så mycket som man inte förstår. Varför?

Hur kan du säga Ulle att texten ger hopp? 

Den pratar ju bara om ett land, inte om mig.

Till de fångna säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret:

”Kom fram!” De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall

bli betesmark.

Det står om skydd och flödande källor. Att Gud alltid är med.

Det ger mig tröst. 

Tycker särskilt om uttrycket att kala höjder ska bli betesmark.

Där man inte alls trodde att det fanns hopp och liv, där du inte

trodde, där du är, där finns det ett hopp tänker jag.

Jag önskar dig hopp.

Samhällsansvar är dagens tema och

även temat under veckan som kommer.

det är många som vill pröva att sätta dit

Jesus på något sätt. Göra så att Hans ord

inte betyder. Det hände när Jesus var här

på jorden, och det händer även nu.

Jesus var och är pedagogisk. Han visar

på ett sätt och svarar på ett sätt som får

människor att förstå.

Fariseerna undrar under Jesu tid på jorden

om det här med pengar tex. Ska man strunta

i kejsaren och bara ge till Gud? De kanske var

ute efter ett slags uppror?

Jesus är skön. Han tar fram tydligt. Matt.22:15-22

Jag ser kärlek i Hans handlande. Jesus puttar liksom

inte bort frågor. Jesus tar frågan på allvar.

Jesus tar din fråga på allvar. Önskar att jag och även

andra som är kristna inte bara puttar bort frågor.

Som Jesus vill jag ta på allvar. Försöka förstå

frågan. Det är ett ansvar som kristen kan jag tänka.

I kväll ska jag få va i radio. 18-20. 

89.0 MgHz om man bor i Norrköping.

Även nätet går.

Radio Norrköping

Att leva tillsammans är söndagens tema. Nu får du läsa lite.   

En av texterna man kan läsa är följande:

Petrus i Lydda och Joppe
Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga

som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Eneas,

som var lam och hade legat till sängs i åtta år. Petrus sade till honom:

"Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!"

Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom,

och de omvände sig till Herren.

I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas.

Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga. Men under

de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne

på övervåningen. Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört

att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och

kom till oss!" Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom

till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de

livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.

Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot

den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se

Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade

därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde.

Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. Därefter stannade han

en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.

Apg.9:32-43

Lade till några verser i början. Från när man

läser om Joppe är egentligen söndagens text.

Ville bara visa i det som hänt imnnan att

människorna hade förtroende för Petrus tänker jag.

I skolan ska vi säga om rubriken avspeglas i texten.

Sådär tycker jag.

Jag känner en slags "hatkärlek" till händelsen.

Förstår om du undrar hur jag menar.

Jag tycker mycket om att Gud kan göra under

(Petrus var redskap och Gud gjorde), samtidigt

gör det ont i mig att känna det som att inte duga

för att man är sjuk.

Det kanske är en känsla jag får leva med lång tid.

Jag skulle gärna vara som Petrus och gå direkt och

få be, men det där andra - känner mig inte så sjuk.

Jag är jag.

Jag kommer till ditt tempel
I tidigt gryningsljus
Jag har vandrat långa vägar
För att komma till ditt hus
Den rökelse jag tänder
En längtan i mig stark
När jag går igenom porten
In på helig mark

Helig mark
In på helig mark
* 3

Jag böjer knä inför dig
Och säger som det är
Att det finns ingen annan
Du ensam herre är
Och dagen kommer sakta (sakta)
Växer inom mig
Med ljus och salig vishet
Att jag är barn hos dig

Barn hos dig
Jag är barn hos dig
* 3

Helig mark
In på helig mark

Om man tittar i psalmboken kan man även se

att det är en dag att fira trons kraft.

Jag tittar i kalendern. Nu blir det en annan

liten tanke jag fick. Så här står i kalendern:

7 okt är det 18:e ef tref.

14 okt (idag) är det tacksägelsedagen.

21 okt är det 20:e ef tref.

Ser du att man nästan kan tänka att de

hoppat över 19:e i kalendern? 

I min egen lilla almanacka.

Nu har jag ju förstått det som att

man kan tänka på att fira tacksägelsedagen,

men 19:e är överhoppad i kalendern.

Visst kan det kanske kännas så i livet ibland?

Ja att man ärbara som en parentes? Blir hoppad 

över? Betyder inte något.

Det vill jag gärna säga stopp för. Du är viktig.

Jag är viktig. Värda mycket mer än att hoppas

över. Det blev min lilla söndagstanke.

I psalmboken börjar det med böner varje söndag.

Jag fastnade för "iver att söka Din vilja och mod

att leva efter den".

Det som kommer här är ett ganska skrämmande

klipp kanske. Samtidigt talar det på något sätt om hur

Gud kan tala genom människor. Om du vill får du titta.