Om du är i närheten av Norrköping är det väl värt ett besök.

Mysingen har övertalat mig att ha med böcker. Jag har nio kvar.

De kostar 200 kronor styck.

Micke och jag är där kl 10-13 både lördag och söndag.

Efteråt är vår vän Leena där.

Jag är inte så särskilt smart. Tog "semester" från förkylningen

när jag trodde jag var bättre.

Skulle inte gjort. Den kom tillbaka tror jag. Men jag hann ju i och

för sig göra en del radio när jag hade semester.   

Det är inte alltid lätt att ta den där extra dagen när man lovat bort

sig.

Men om det går är vi värda att ta hand om oss på riktigt.

Kanske flera extradagar behövs?

Ja det är nog flera som uppskattar lite lätt.

I alla fall jag. Tycker det känns ganska bra

med tydliga regler och mallar.

Och när man har möjlighet till det. Jag har

ganska mycket.

På tisdag är det sång. På onsdag bibelstudie.

På torsdag om namnsdag. På söndag om söndagens

tema.

Sen blir det lite radio emellan. Och lite spontant kanske. 

Lördagar är speciella. Då vill jag gärna få önska dig och mig gott.

Gärna att man får känna vila.

Just det här med regler och rutiner kan nog vara bra

för oss? Visst är vi värda att pröva det där oväntade,

men lika mycket värt är det vanliga vardagliga.

När man bara lunkar på. Det önskar jag dig att

du ska få känna att det duger och räcker.

För några dagar sedan var Micke och jag på en

pyttekort promenad. Skulle bara ge fåglarna lite bröd.

Micke gjorde en snöboll till mig. Så fanns det ett träd.

Försökte träffa - men det gick inte. 

Efter bara tre gånger sa jag att "nu ger jag upp".

Känner mig inte alls bekväm med att uppmuntra

"till ge upp"... men

Ja ibland kanske man faktiskt mår bättre av att tillåta

sig "ge upp"?

Kanske "ge upp" i rikting till att slänga sig i armarna 

hos Gud? Det kan jag gärna uppmuntra dig och mig till.

Snälla fortsätt.

Två små ord. Men betydde så mycket att få höra.

Det handlade om mitt lilla skrivande. I det här fallet

till min klass.

Snälla fortsätt.

Tänk på dina ord. Så viktiga. De kan få betyda för människor.  

När jag satt och pysslade med bloggen sa jag till Micke,

att jag har ju ingenting, vet inte vad jag ska skriva.

Men så kom jag på det där med öronen. Jag var och spolade

igen. 

Nu ser man trumhinnan, sa systern.    

Men när jag kom hem kände jag ju ingen skillnad.

Då tänkte jag "blogg".   Kanske är det någon gång du

prövar att be, kanske om något du vill ha hjälp med eller 

bara att få vara nära Gud? Kanske det ibland handlar om

att försöka lita på det man inte ser. Inte ännu. Men du har.

Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att

bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn

Joh.1:12

I måndags satt jag och pysslade lite med inlägg. Tycker om det.

Då i måndags var örat knäppt. Spolade ju där torsdag 3 januari.

Det var nog bättre på kvällen kanske? Men så kom det tillbaka.

Det vänstra som var irriterat och fick behandling är bra tror jag,

men det högra känns alldeles tjockt och dant.

Hur kunde det bli så.   Det såg ju så fint ut sa sköterskan.

Inget roligt alls.

Det finns så många saker eller händelser som är mycket värre.

Och som känns så jobbiga när de inte verkar ta slut.

Tänkte en kort stund på "vänja sig". Ja jag vänjer mig väl vid örat.

Får stå ut.

Stopp! Och nu tänker jag på saker som kan vara mycket värre.

Det kan väl inte vara meningen att man ska vänja sig och stå ut.

Samtidigt... Ja jag är ju själv i situationen av sjukdom och för mig

kan det, kanske låter jättekonstigt, kännas som ett slags jobbigt krav

när man säger "du kan inte fortsätta vara sjuk"

Jättesnurrigt. Känner att jag gärna vill ha med tisdagens sång igen.

Tror på att det finns vila och kärlek hos Jesus. Så avslutar jag detta

snurriga inlägg med en sång. Du och jag vi är värda att gå vidare

i den takt vi orkar och klarar. Ingen kan kräva något mer.

Tisdagens sång

Det här har ju inte alls med sjukdomen att göra,

äve om jag satte i den kategorin. Vardag också.

Jag tänker på mina små öron.   

Ska få spola i dem idag. Ser fram emot.

Känns så konstigt när man inte hör.

Måste se på den som pratar. Vara beredd.

Ord rätt ut i luften är svåra att uppfatta.

Funderar...   

Det här med lyssna på Gud.

En bön väcks att "inget vax" ska få vara 

i vägen när jag vill försöka lyssna.

Och... det där med se på, det kanske skulle

kunna vara ett ord till dig och mig?

Ja att få rikta in sig på att lyssna till Gud.

Det tror jag vi är många som längtar efter

och som vill.

Lägger in en kanske ganska oväntad sång här.

Men den passar mig i melodi och jag gillade texten 

en del. Jag låtsas att den kan gälla bön till Gud.