När Mysingen bakar surdegs-bröd, goda goda limpor får de först ligga under täcke på natten med jäst, mjöl, vatten. Det bubblar och har sig. När vi tittar på handduken, täcket, dagen efter så ser vi en fläck. Ett avtryck.

Tänkte på oss. På människor. Lika människor. Ja just det, lika. Lika värde.

Där med vårat värde kan vi få lämna avtryck. Bara genom att vara tänker jag. Den där lilla början till deg gjorde ju inget speciellt egentligen för att ge avtryck. Kämpade inte. Bara var.

Med den inställningen kan vi kanske också få leva? En längtan att lämna avtryck bara genom att vara? Vara just den man är skapad till. Där är du bäst.

Vi fick bröllopsdagsblommor av vän I, hoppas hon ser,

de står sig än idag. Jättefina!

Jag har skrivit om saker som ger glädje.

Vänner också så klart! Så mycket glädje.

"Ha" skrev jag, men tänk mer få. Det är ju

samma som med barn. En gåva. Underbar.

Ska i dagarna bli faster!

Ja tänk på vänner som den härliga förmån det är.

De är en gåva tänker jag. Var rädda om varandra.

Och i morgon... Jippi ska jag få träffa en 

vän från Mölndalstiden.

Kattens tårta

Det här kortet är från innan jul ett år. Kanske någon som har det som julkort?

Han ger mig så mycket glädje. Min älskade man.

"Du är - det räcker" är ett ord att bära med sig.

Snart kommer Mysingen hem.

Stjärnan!

Idag har vi varit tillsammans 75 månader.

Någon gång efter 18 bestämde vi på telefon.