Hej du fina!  

Det var igår som det hände något alldeles speciellt. Så speciellt så jag till och med vill ha det med här på bloggen.

Kanske finns det någon älskad människa som blir uppmuntrad av det. Då är det värt det. Du är värd all uppmuntran som finns. Du är älskad. Du är tänkt att ha en framtid. 

Allt började med att vår kruka sprack. Helt oväntat och vi kunde inte förstå varför det hände. Det blev helt plötsligt. Försökte att ta en bild.

Jag nämner ibland att du och jag är tänkta att sitta i Guds kruka. Där kan vi vara trygga.

Det är inte konstigt om du undrar hur jag ska få det här till något uppmuntrande. Jag undrar själv.   

Vi har som människor ofta så många krav på oss att bli stora och starka. Vi försöker pressa. Jag tror visst att det kan finnas tider av att vara ambitiös. Det är vackert.

Kan du också se att det finns en tid när Gud liksom hjälper dig att spränga gränsen? Han öppnar vägen som du kanske har trott var stängd.

Önskar att du och jag skulle vila i att framtiden är i Guds händer. Helt plötsligt kommer Han att öppna vägen för dig. Det vill jag lita på.

Kram från Ulrika