Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom. Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg."

Neh. 2:1-2

Jag håller på att läsa i Nehemja nu.
Aldrig tidigare visat sig bedrövad...

Att hålla inne. Det sätter sån press.
Man mår inte bra av det. Jag vet tror jag.

Så jag känner beundran. Ja beundran för
människor som öppnar sig. Som berättar 
att det inte känns bra. Det är ärligt. Uppskattat.

När jag skriver här är det ett sätt för mig att
sätta ord på tankar. Det jag tänker och funderar på. 
Ett sätt att gråta kanske.

Om vi tänker kungen Artasta som våran kung Jesus istället. 
Jesus som ser bortom ord på något sätt. Som ser. Som förstår.

Till Honom får vi berätta. Allt. Han lämnar aldrig.
Inget du eller jag har gjort kan få Jesus att älska mindre. 
Jesus är helt enkelt med dig hela tiden. Så fort du ber om
det är Han hos dig.