Har du en vän du kan väcka mitt i natten - Hasse Carlsson

Har du en vän du kan väcka mitt i natten,
som utan tvekan kan ställa upp på dig?
Som tröstar gråten, men även delar skratten,
som för din skull aldrig skulle säga nej?

Har du en vän som kan hjälpa dig tillbaka
den gång du tror att allting är förbi?
Som vet det rätta, det riktiga och raka,
sitt eget liv, det struntar man ej i.

Har du honom eller henne som kan känna så för dig,
ska du va lycklig och kunna leva
Och ge tillbaka det nån har gjort för dig.

Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.

Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.

Det där om bromsa. Hade tänkt och gå på tjejträff i kväll på Nhr. Mysigt! 

Och så ska vi resa bort över helgen. Och så innan det ska jag packa.

Innan det var hos frisören.    Blir snurrig när jag tänker på det som ska göras.

Blir snurrig när jag tänker på hur lite kraft jag verkar ha. Orkar inte mycket.

Så säger läkaren att jag ser frisk och fräsch ut...   Han kanske ville va snäll, men det ger mig inte så mycket förtroende.  

Det var svärföräldrarna, mamma och min älskade Mysing som sa till mig att bromsa.

Så tacksam till dem. Vi behöver varandra. Vi behöver också kanske säga till varandra ibland att bromsa. Att inte bara köra på för fullt. Vi är värda att känna att vi orkar leva.

Bromsa

Om det fungerar så kommer du att komma till en bild, en flicka åker skateboard och så står det bromsa.

Annars är det på Tolmias blogg den finns. Tolmias blogg

Tyckte om bilden. Ofta kanske det kan vara så i livet att det bara rullar på, man får inte tid. Det bara rusar. Vila gör jag sen.

Fast jag lever ett ganska långsamt liv nu kan jag känna igen mig i att det rullar på, att så mycket ska hända eller göras.

Man kanske behöver TA sig tiden? Bli medveten om hur mycket det är man egentligen orkar eller kan. Jag har ganska låg tröskel nu innan det tar stopp för vad jag orkar. Vi behöver, vi får vara rädda om oss.

Skriver på måndagen, men tänker att det visas på tisdagen.

Prövar helt enkelt en gång till den finurliga funktionen.

Tänker på när jag såg att hissen var på mitt plan, men dörren öppnade sig inte även om jag tryckte. Då prövade jag igen. 

Då öppnades dörren. 

Kanske är du eller jag i en situation när vi kan få pröva en gång till?

När jag skriver orden kan jag nästan känna hur en börda läggs på. Jobbig. "Du kan om du försöker".

Jag är jätterädd för att lägga på krav eller måsten. Det vill jag inte. Bara tänka...

Tror du inte att det är så att när man är redo som människa att pröva igen då är Gud där. Han ger den kraft vi behöver. Den tröst. Det mod.

Lördageftermiddag kom min syster med man och lilla dotter hit till oss. Jättemysigt!

Igår var vi vid lekplatsen i Folkparken (prövar att skriva detta på söndagen, men publicera imorgon måndag, idag...)   .

Ser du hur fint flickan åker linbana?!

Tyckte om det kortet fast det inte blev. Talar lite om livet kanske?

Hur det kan kännas som om man missar?

Fast vi är välkomna att vända blicken på det vi faktiskt har. Det som finns där. Det vill jag gärna vara tacksam för. Och jag hoppas du också. Se det du har och ta vara på det.