Alla inlägg under augusti 2014
Predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa,
tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och
all undervisning.
2 Tim.4:2
Jag hade radio. Tittade på att det skulle handla
om goda görvaltare enligt kyrkoåret. Nu på
söndag är samma tema. Det här var mina
tankar då:
Förvaltare. Vad tänker du på när du gör ordet?
Vad tänker jag på? Förvaltare. Jag tänker på sköta
och att ta hand om. Att vårda.
Man kan jobba som fastighetsförvaltare också.
De vårdar väl? De lagar om något är trasigt.
Ja det är så att man kanske kan tänka att förvaltare
är de där andra. Kanske du tänker så. De där som syns.
Det är de som har uppgiften. De är förvaltare.
Men jag vill gärna uppmuntra dig att se dig själv
som en förvaltare. En som sköter och tar hand om.
Vad ska man göra då? Eller lyssna... Var. Du ÄR.
Det är också att förvalta. Jag kan känna mig lite ledsen
när det i samhället och bland oss människor har blivit
en sån tyngdpunkt på vad man GÖR.
Som om man inte skulle duga om man inte gjorde?
Nu kan ni nog inse att jag talar mycket till mig själv.
Ja, jag har ju mest bara varit hemma nu i en massa år.
Duger inte till.
Så då vill jag säga till mig och till dig. Vi är. Vi duger.
Det är också ett sätt att förvalta tänker jag. Att ta vara
på den man är.
För ett tag se tror jag jag läste upp synonymerna till underbar.
Du är:
ljuvlig, suverän, fantastisk, himmelsk gudomlig, förtjusande,
härlig, sagolik utsökt, paradisisk, skön, läcker.
Ja det är du. Är vi.
Du, Gud, har skapat min kropp med alla dess organ.
Du vävde dem samman i min mors liv. Tack för att Du
skapade mig så unik och så underbar!
Det är fascinerande att bara tänka på det.
Allt Du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades
samman i min mors liv. Du såg mig innan jag föddes och
planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började.
Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många
är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet.
När jag vaknar på morgonen, tänker Du fortfarande på mig!
Ps.139:13-18
Så att ta vara på sig själv tänker jag är att vara en god förvaltare.
Jag ville gärna ha med i början att du ska veta att du är älskad.
Du är sedd. Det börjar liksom där tänker jag. I att veta värdet
hos sig själv. När man har det klart för sig kan man fortsätta.
Uno är ett mansnamn med oklart ursprung.
Det kan antingen komma från det fornnordiska namnet Une,
bildat till verbet una som betyder 'trivas, vara till freds',
eller från latinets Unus med betydelsen 'en'.
Jag hämtade från wikipedia.
Jag önskar dig få trivas och känna dig till freds.
Och jag önskar dig få känna dig som en. Som viktig.
Att få trivas med sig själv. Det är du värd. Jag värd.
Kanske ska vi göra något idag för bara oss själva?!
Något som vi får trivas med.
Om jag kommer ihåg ska jag skriva en kommentar
vad jag gjorde.
Efter Amasja kom Ussia.
Ussia var sexton år när han blev kung, och han
regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor
hette Jekolja och var från Jerusalem. Han gjorde
det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som
hans fader Amasja hade gjort. Han rådfrågade
Gud så länge Sakarja levde.
2 Krön.26:3-5a
Återigen kan jag börja tänka på att vi verkar
vara så duktiga på att försöka vara till lags.
Vi är inte äkta alltid.
Längtar efter att vi skulle få vara med äkta.
Tror att vi kan få må bra av det.
Men det var en annan sak jag tänkte mer på.
Det gick bra för Ussia. Det gick väl för honom.
Han byggde torn i Jerusalem. Han byggde städer
i Asdods område. Han var mäktig.
Ryktet om honom spreds vida omkring,
ty han fick hjälp att stärka sin makt på
ett underbar sätt.
2 Krön.26:15
Så slutade det där… Det hade väl varit
fint att få sluta när det var så bra?
Nej det gjorde det inte. Ussia blev högmodig.
Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans
hjärta högmodigt.
2 Krön.26:16
I det här fallet blev det så att Ussia
gjorde uppgifter han inte hade rätt till.
Ska man nästan säga att han började
”leka Gud”? Ja för han gick in i templet
och tände rökelse som bara prästerna fick.
Jag börjar tänka på att ha respekt för Gud.
Förstå att utan Gud har vi ju ingenting. Vi
behöver Honom.
Jag kan söka bibelord på nätet. När jag
skrev ”högmodig” kom detta.
Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de,
och när de var helt mätta, blev deras hjärtan
högmodiga, och så glömde de mig.
Hos.13:6
Tänk dig in i att Gud står där alldeles nära
dig och mig. Han har tänkt gott.
Men så ser vi att det ju redan finns så
mycket ”gott” i världen. Vi kan finna det
vi behöver där.
Och så förstår vi inte riktigt att det ju är
Gud vi behöver. Vi behöver Guds omsorg.
Vi behöver Jesus.
Vet att Han då finns för dig och för mig.
Bli aldrig högmodig eller mätt så du får
för dig att tro att du inte behöver Jesus.
Jag vill aldrig bli.
Det är den här jag hänvisar till när jag pratar om fotsteg (tror jag).
20 sekunder blev kvar. Kanske lite smittande skratt?
Andlig klarsyn. Det är temat.
Insiktsfull är en synonym. Man kan även
säga vis.
Tre begrepp… At ha andlig klarsyn, att vara
insiktsfull. Att vara vis.
I Romarbrevet läser vi om att drivas av
Guds Ande. Att inte behöva fortsätta vara rädd.
Veta var man tillhör. Det är att ha andlig klarsyn,
vara insiktsfull och vis.
Det kan mycket ofta innebära att vi behöver
påminna varandra om vårt hopp. Påminna oss
själva.
Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt
skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande,
i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar
med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi
också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar,
lika visst som vi lider med honom, för att också bli
förhärligade med honom.
Rom.8:14-17
Evangelitexten som läses för idag är från när Jesus
talar om de två vägarna. Vi har ett val. Det är inte
alltid lätt att försöka vara andligt klarsynt, men den
vägen leder till livet.
Jag tänker på beslut när jag läser texten. Kanske inte
alltid lätt, men rätt med tanke på livet.
De två vägarna
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid,
och den väg är bred som leder till fördärvet, och det
är många som går fram på den. Och den port är trång,
och den väg är smal som leder till livet, och det är få
som finner den.
Matt.7:13-14
Och då när vi går på vägen… Då behöver vi ofta gå
tillbaka och påminna oss om orden om att vara Kristi
medarvingar. Det kan få göra oss insiktsfulla och visa.
Men åt alla som tog emot Honom (Jesus) gav Han rätt
att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn.
Joh.1:12
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|