Det handlar om Josafat. Son till Asa.

Det var under Asas tid landet hade ro.

Det var också under hans tid som det på

ett sätt förstods som dåraktigt att inte söka

Gud.

Nu börjar kapitlet dramatiskt. Vi kan hamna

i dramatiska tider i livet. Då som det känns 

som att vi ställs inför så jobbiga strider. Jag

önskar oss så klart att slippa sådana tider. 

Kanske kan vi hitta någon hjälp i kapitlet?

Sedan kom Moabs barn och Ammons barn och 

tillsammans med dem andra ammoniter för att 

strida mot Josafat.

2 Krön20:1

Man berättade förresten för Josafat att det var

en ”stor skara”.

Ser du att det finns två aktiva delar här?

Ja dels de som berättar och nästan på skrämmer 

upp. En del kan det kanske vara ok att berätta

sanningen? Men jag tänkte nog först mest på

att vi kan få försöka vara ett stöd för varandra. 

Jag lämnar det…

Den andra aktiva delen här är Josafat. 

Då greps Josafat av fruktan 

2 Krön.20:3

Låt det aldrig vara så att någon ”sopar undan”

din fruktan och rädsla. För inte så länge sen

skrev vi i en grupp jag är med i om vad vi 

saknar.

Kanske kan det vara en hjälp för oss att 

formulera fruktan och rädsla. Antingen

för oss själva. Eller för någon annan. 

Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig 

för att rådfråga HERREN, och han utlyste 

en fasta över hela Juda.  Och Juda samlades 

för att söka hjälp hos HERREN, och från alla 

Juda städer kom man för att söka HERREN. 

2 Krön.20:3-4

Vers tre fortsätter. Jag tog med fyran också.

Josafat var jätterädd. Jag kan vara rädd. 

Du kan. 

Jag föreslog att man skulle formulera 

rädslan. Josafat gjorde det, och han gick 

ett steg till. Ett steg som jag tycker mycket

om. Han rådfrågade Herren.

Nu är det här på tiden med många fysiska

strider. Tider som vi inte kan förstå. Inte jag.

Däremot kan man kanske ta till sig orden 

att vara stilla? Att inte behöva vara rädd 

för att Gud är med.  

Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, 

ty striden är inte er utan Guds. Gå i morgon ner mot dem. 

De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem 

där dalen tar slut, framför Jeruels öken. Men då är det inte 

ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, 

och ni skall få se HERRENS frälsning. Han är med er, ni från 

Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. 

Gå i morgon ut mot dem, och HERREN är med er.

2 Krön.20:15-17

Det gick bra för Josafat och folket. 

Man kan fundera en hel del på det där

att vara stilla… att inte göra. 

Det är en slags konst att lämna över striden

och kampen. Lämna över det där man är 

rädd för. 

Frukta inte och var inte förskräckta

Ni skall endast träda fram och stå stilla, 

Önskar oss mod att vara stilla. Ro att 

vara stilla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Jag skrev ju en bok. Lite godis - en andaktsbok från mig till dig. En jättefin bok. En bok värd att äga. Har nu under ett halvår sålt den via https://www.litenupplaga.se/ men efter fredag 26/4 kommer den troligen inte finnas där längre.  ...

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på  arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig.    Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Hej ni bästa!   Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop.   Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

    Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit.   Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok.   Spännande. Roligt. Nervöst. ...