Det har blivit en vana för mig att alltid ha ett inlägg

klart till klockan tio på morgonen. Ofta förberett innan.

Så vaknade jag igår och visste redan att inget skulle komma.

Om jag inte rusat iväg och gjort.

Tänkte på att unna sig vila. Att inte behöva göra allt hela tiden.

Så då lät jag det vara.

Nu pysslar jag lite för att jag tycker om blogga. Tycker om dela 

tankar eller vad det nu är. 

I skolan fortsätter vi att arbeta med gudstjänsten.

Ska skriva mina 600 ord. En hel del utifrån en rubrik.

Jag har några att välja av.

Jag har tre favoriter, men kommer tvingas välja en.

En text kan ju inte ha flera rubriker...

Visionen om Guds rike. Alla är präster. Se mot öster.

Har mer och mer börjat att gilla "Se mot öster". Väljer 

den nog inte, men kanske kan smyga in lite tankar.

Är det inte hoppfullt att se mot öster där solen går upp?

Där det nya kommer? 

Du vet nog att jag kan känna lite som oro för att säga att

"ja vänta du det blir bättre sen, se bara mot öster". Då kan 

man nästan hamna i fällan att man förminskar det fina som är NU.

Det vill jag inte, men gärna dela hopp för livet nu. Att det finns

någon som bär tänker jag. Bär mot en framtid. En god framtid.