Du kan inte se in i framtiden
 

Så står det i Predikaren 11. I överskriften. 

Jag vet att det är så. Vi kan inte veta vad som ska hända.
Vi kan hoppas. Vi kan önska. Men när man inte ens orkar det?

Så egentligen kanske jag inte ska skriva av vers fyra, men det var
liksom den som stack ut när jag läste. Bloggandet för mig är nyttigt.
Få ge ord på tankar, funderingar. Kanske respons?!   

Den som spejar efter vind får aldrig så, 
den som skådar efter moln får ingenting skörda. 
Pred.11:4

Det där spejandet eller skådandet som vi på nog håller på med
då och då (ofta jag) kanske bara stoppar? Är inte bra för oss.

Försöker vänta till rätta tiden... Då ska jag... Jag kan inte nu tänker vi, men sen. När? 

Kan hända att det jag skrev nu var lite väl uppfordrande. Kräver inte av dig eller mig
att sluta speja eller vänta, men däremot kanske kanske kan vi börja resa oss? Börja pröva? Lite smått.

Läste även i Johannes 11 om Lasarus. Då när de trodde att allt var för sent, ingen ide´-
då hjälpte Jesus. De kunde inte se in i framtiden. Du och jag kan inte veta vad som ska hända.
Men vi kan vara säkra på att Jesus är med. Jesus har koll. Jesus vet om ditt liv.

Ett kort som det nog var snart 12 år sen jag fick. Men jag sparat det.

Lotta Svartdahl. TEKST : Før du fikk et navn, før dine øyne åpnet seg, før noen kunne ane hvem du var, ble du formet så fullkomment av en mesterhand, beskyttet i ditt trygge skjulested. Dine hender var så små, dine føtter likeså, i dine øyne en glans ingen så. Gud la i deg en sang som en gave i fra Ham. Et mesterverk ble født inn til vår jord.

Du er et mesterverk, en verdifull skapning Gud har gjort. Han hadde planlagt deg før verdens grunn ble lagt. Jeg er så glad din framtid hviler trygt i Hans hånd. Han elsker deg. Du er et mesterverk.

Når du vokser opp vil jeg at du skal forstå at alt du er, det har du fått fra Gud. Og at evnene i deg skal få blomstre fram, for å glede både mennesker og Gud. Å lære hva er rett og galt, gå bestemt den vei du har valgt, med god samvittighet og fred. Og gleden i fra Ham, må den alltid stråle fram. Du er et mesterverk til ære for din Far.

Du er et mesterverk, en verdifull skapning Gud har gjort. Han hadde planlagt deg før verdens grunn ble lagt. Jeg er så glad din framtid hviler i Hans hånd. Jeg elsker deg. Du er et mesterverk.

Den som inte slipar eggen, när järnet blir slött, 
måste bruka mer kraft. Men vishet leder till framgång.

Pred.10:10 

Har du kanske känt trötthet? Att det inte skulle vara ide´?

Gud verkar ju inte vara med eller vara där? Känna sig slö är inte roligt.

Läste i Predikaren idag. Om att slipa eggen.

Nät jag läser egg tänker jag lite på svärd,

står det inte nåt om det i vapenrustningen?   

Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Ef.6:17

Så att slipa eggen kanske handlar lite om att läsa Guds ord?

Det vill jag gärna uppmuntra dig till. Läsa ordet. Lära ordet.

Behöver det mycket själv.

I söndags var jag i S:t Olai kyrka.

Efteråt skulle jag på toa. Kände på dörren.

Det var i och för sig inte rött, men jag fick

inte upp dörren. Den kändes låst.

Efter en liten stund kom en annan.

Du står här. Är det kö?

Inte säker sa jag, kanske svag.

Han kände också. Även han trodde den var låst.

Det var nog så att jag påverkat honom tro

om upptaget och låst. Det var inte låst visade

det sig när tredje personen öppnade dörren.

Tänkte på händelsen. Tänkte på livet.

Tänkte på att påverka. 

Låt det aldrig aldrig vara så att du påverkar

till negativ tanke. Kom gärna positiv.

Uppmuntra människor att våga.

Inte så där jobbigt hurtigt, men med ett

ärligt sinne, hjärta? Tror det fungerar.  

Idag var jag på antagningsintervju för folkhögsskolekurs.

Svenska kyrkans grundkurs. Rullstolen var med. Och jag.

Kanske fick jag visa mer rätt idag. Visa positivt kanske. 

Glad för stunden.

När jag tittade var det 99 som svarat på frågan.

Ska jag vänta med ny fråga tills det är 100 svarande...

Eller kommer det en ny fråga innan. 

Flest tjejer läser här. Och flest troende.

Undrar vad jag kan fråga mer? Får se.

Rubriken känna sig ensam... ja det var när 

jag tänkte att det var en kvar till hundra.

Ensam då? Ja man kan känna sig så ensam

fast man är med många, men hör ändå liksom

inte till på något sätt känns det som. 

Dumt. Önskar att alla skulle få känna att

man hör till. Nu ska jag borsta tänderna. och sen sova. 

Ta god hand om er! 

Funderade enstund på mitt liv. Såg att det ju trots allt innehåller

en del spännande roliga saker. Vänner jag har. Saker jag får göra.

Tänkte på dig. L, R, K, T, V, S, L, A, G, T, P, M, M, M, R 

Vad jag önskar mycket att ni, att du som läser här, skulle få förstå värdet hos er.

Värdet som inte försvinner. Är glad och tacksam att ni finns, att du finns.

Tänk om du skulle ta och skriva ner lite funderingar du har,
eller vad du kanske gjort i livet, vänner du har. Då hoppas 
jag att du kan se ditt värde. 

Spänn därför bältet om livet och var vakna

och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd

som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras.

1 Pet.1:13

Jag hade hört en predikan, strukit under ordet livet och skrivit förstånd.

Det var något som hängde ihop då? Livet (midjan ungefär) och förståndet.

Inser när jag skriver att detta blir mer än lovligt snurrigt. 

På ett parallellställe (Lukas) pratas det om att just att spänna bältet om livet

uppmanar till beredskap. Ja, jag vill gärna vara redo, men jag är en slags funderare.

Så jag lägger till lite i tankarna. Snurrigt ja. Vad skulle ordet kunna säga mig?

Att spänna bältet känns som en aktiv handling. Känns som att det är något

man bestämmer sig för att göra. Jag vill spänna bältet.

Du vet nog att de talar om trons bälte också...     Fel det var sanningens bälte (Ef.6).

Ja, ja... Sanningens bälte om livet, om vårt förstånd.

Att börja tänka på saker som är sanna. Det håller oss uppe. Dig uppe.

När du tänker på saker som är sanna. Ord som är sanna om dig.

Tänk till exempel på att du är älskad. Du är värdefull. Du betyder.

Du har rätt att vara. Rätt att vara med Gud. Rätt att vara.

Lite av min vardag igen. Ska försöka bättre senare en dag.   

Jag... hmm... har sökt in till Svenska kyrkans grundkurs på distans i Vadstena.

De har tre prioriteringsgrupper när de antar.

1) Om man håller på att läsa till präst, diakon eller så.

2) Om man funderar på att läsa.

3) Om man är intresserad av Svenska kyrkans tro och vanor.

4 kanske jag tillhör? En som är ganska mycket trött.

En del vilsen om framtiden. Kommer jag överhuvudtaget att klara?

Mitt högra ben fungerar inte, fascineerad av att jag ändå kan gå.

Så tänker jag... finns det människor som kanske känner

som att man på sätt och vis hamnat utanför? Tänker

på texten jag skrev igår. Den är inte komplett,

kommer nog ändra och lägga till, men mina bloggvänner

på nätet ska väl läsa?! Den till skrivarcirkeln.

Jag tittade ut genom fönstret.
Jag såg träd. Flera träd.
Och jag såg knoppar. Flera knoppar.

Brukar bli glad och förväntansfull när jag ser knoppar.
Tänker på det goda och vackra som ska komma.

Jes.

Nu tänker jag på annat sätt. Annorlunda.
Kan det finnas knoppar som stannar vid knopp?
Vill så gärna att även de, att även jag, ska inse värdet.
Att de är vackra. Betyder så mycket. Bara genom att vara.
Att de kan glädja. Kan ge förhoppning. Bara är.

Höga visan

så länge det inte innbär dumt förstås.

I alla fall... igår var jag med på skrivarcirkel.

De hade redan träffats två gånger, hur kunde jag missat?     

Man skriver små texter och får respons, nästan nästan som 

att blogga men här ser man i verkligheten.

Till nästa gång ska vi fortsätta på:

"Jag tittade ut genom fönstret..."

Har redan skrivit en liten tanke, men inte förrän 7 maj kan jag få respons.   

Tror i alla fall att jag tycker om skriva.

Du är absolut också värd att göra det du tycker om.