Tro och liv

Jag sträcker ut mina händer till dig.
Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. 

Herre, skynda att svara mig,ty min ande förgås,
dölj inte ditt ansikte för mig. Låt mig inte bli lik 

dem som far ner i graven. Låt mig om morgonen 

erfara din nåd, ty jag förtröstar på dig.

Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag 

min själ. Rädda mig från mina fiender, Herre.
Hos dig söker jag skydd. Lär mig att göra din vilja,
ty du är min Gud. Må din gode Ande leda mig på 

jämn mark.

Ps.143:6-10

Varje vecka kan man enligt kyrkoåret läsa en bit från

en psalm. Jag valde att ha med psalmen till dig. 

Det är David som har skrivit.

Så väl man, jag, kan känna igen mig i orden han skriver.

Undran och tanke om livet. 

Dagens tema var om tro och liv. Jag tänkte på, när jag

läste psalmen att det var tydligt vilket håll och till vem som David 

vände sig till. 

Även när han kände förtvivlan och trodde han skulle förgås visste 

han ändå vart det var och Vem det var han ville vända sig till.

Kan det få vara en del i vår tro och vårt liv? Att även i en svår 

och mörk tid fortsätter vi att söka oss till Gud?  Bara Gud.

Tycker om uttrycket jämn mark förresten. Skulle gärna önska dig 

och mig det. Tycker om läsa från psalmen. Be med i orden.