Vi tittade i lilla boken. 

Något måste ha trillat mellan sidorna,

utan att vi torkade av. 

På morgonen satt sidorna ihop.

Det gick att ta isär, men det blev

ett litet hål.   

Så därför... var rädd om boken 

och torka av när du råkar spilla.

Mer viktigt är förstås du. Viktigast.

Önskar att du ska va rädd om dig.

Nu kommer några tankar från händelsen. 

Inte alltid så lätt eller rätt att säga "torka av".

Som om det där som gjorde ont bara kan skjutas bort.

Torkas av, eller kanske inte ens torka,

och sen gömma undan genom att "stänga boken".

Kan vi inte vara rädda om varandra? 

Torka bort så försiktigt det går, 

inte bara låtsas som om ingenting hänt,

försöka gömma. Inte "stänga in i boken",

det kan göra så ont sen, bli hål. 

Du är värd, vi är värda, att visas omsorg

och aktning. Typ. Det tänkte jag på.

 

Tolmia

15 augusti 2012 22:24

Ja jag kommer vara jätterädd om boken.
Men jag läser den.
Kram <3

http://tolmias.blogg.se

Ulrika

16 augusti 2012 21:09

Låter bra. Att du ska vara rädd och att du ska läsa. Ta hand om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rättelse: När jag skickar två böcker till dig blir kostnaden 350. En bok 220.    Det finns endast ca sju böcker kvar, så nu är det tid att beställa.    https://www.ulrikalillavattenslangengustavsson.se/lite-godis-en-andaktsbok-fran-mig-till-d...

  Börja med att skicka ett meddelande här, så går vi vidare efter det.    Kram från Ulrika  ...

Är som bekant inte här så ofta.   Jag hade en tid då jag skrev ofta till er, sen kom boken. Information finns på Facebook   Lite godis - en andaktsbok från mig till dig. ...

Hej!   Jag skrev ju en bok. Lite godis - en andaktsbok från mig till dig. En jättefin bok. En bok värd att äga. Har nu under ett halvår sålt den via https://www.litenupplaga.se/ men efter fredag 26/4 kommer den troligen inte finnas där längre.  ...

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...